Stenbräken är en relativt snabb och effektiv kolonisatör av nybildade lodytor, till exempel i kalkbrottet i Mansjöberget i Los och på många stenmurar som är vända mot norr. Den kommer där före andra ormbunkar och behåller sin dominans. Den växer helst ”under tak” och kan växa på mörka platser. Inget grönt övervintrar, men den kan behålla sin grönska när ask och asp är höstgula och rönn röd.
Det kan vara svårt att artbestämma små exemplar av de flesta ormbunkar. Små, unga exemplar av majbräken kan likna stenbräken. Vissa sådana felbestämningar kan ingå i det angivna antalet noteringar. Även fullt utvecklade blad av fjällhällebräken och stenbräken kan vara ganska lika, som på bilden.
Ekologi
Stenbräken är en utpräglad lodyteväxt, men den kan i fuktig och skuggig miljö även ses på ovansidan av block eller stenmur. I lodytorna växer den fuktigare och mörkare än stensöta, hällebräken och gaffelbräken, lika fuktigt som svartbräken. Den ses även på fuktig jord i mörka skrymslen under överhäng. Stenbräken väljer alltså i Hälsingland andra växtplatser än i sydligare delar av Sverige där den gärna växer på stenhögar och diverse upphöjningar på marken.
Utbredning
Stenbräken är jämnt spridd över landskapet.
306 noteringar från 40 församlingar.
