Kärleksört är perenn och förökar sig kraftigt med frö, både intill moderplantorna och på längre avstånd. Den börjar blomma i mjölkens tid och fortsätter in i lingonens tid. Den kan blomma om på grenar från bladvecken om en torr period ersätts av regnigt väder. Bladen kan bli kraftigt röda om hösten. Småningom vissnar skottet men står länge upprätt. I lärkens tid kan man se två årgångar av vinterståndare, en äldre grå och en yngre rostbrun. Inget grönt övervintrar. I snösmältningen finns cirka 1 cm långa anlag till nya skott. När de är några centimeter långa är bladen gröna med fin teckning av röda strimmor. Att arten är mycket torktolerant visar sig när den växer på block eller hällar ovanför stranden, men på de flesta havsstrandlokaler växer den på mindre torr eller på fuktig mark tillsammans med arter som fackelblomster, höstfibbla, strätta och strandloka.

Den helt dominerande underarten är vanlig kärleksört H. telephium subsp. maximum som har gulvita blommor.

Se även röd kärleksört Hylotelephium telephium subsp. telephium