Man kan utgå ifrån att alla noteringar av styltstarr under vår inventering gäller gamla plantor som har bildat typiska tuvor. En liten fröplanta av arten är ingen tuva och är mer lik vanlig hundstarr, varför sådana sannolikt är rapporterade som hundstarr. Det leder också till att vi ingenting vet om dess förökning, annat än att plantan kan bli gammal, förmodligen i storleksordningen hundraårig. De karaktärer på bladyta och i axen som beskrivs har vi inte ägnat uppmärksamhet, varför uppdelningen mellan underarterna här är ungefärlig.
Styltstarr blommar i ekorrbärets tid. Inget grönt övervintrar i tuvans yttre lager.
En mängd arter koloniserar styltstarrens tuvor: klotstarr, åkerbär, mossviol, topplösa, frossört och andra.
Ekologi
Styltstarr är mest omtalad från fuktig gräsmark på övergivna odlingar, där den kan bilda stora fält av höga och breda tuvor. På samma sätt växer den också på vissa strandmyrar vid åar långt inne i skogen, där slåtter också kan ha förekommit. I bägge fallen torde dessa tuvor ha huggits ned för att slåtter skulle kunna genomföras. Vanligare är det dock att se strödda tuvor längs bäckar och åar, vid sjöar och i myrkanter.
Den är tämligen vanlig vid Voxnans stränder, ovanligare vid Ljusnan. Den är vanlig vid å- och sjöstränder i skogslandskapet. På myr är den tämligen ovanlig, vanligare på rikare kärr än på fattiga och vanligare på strandkärr.
Utbredning
Styltstarr finns över hela landskapet men är mycket sällsynt i kustlandet.
500 lokaler i 26 församlingar.
