Häckspirea Spiraea salicifolia infördes till (södra) Sverige vid mitten av 1700-talet (Lundquist 1994). Den var nog den art som mest planterades som prydnad vid bebyggelse i Hälsingland under 1800-talet. Nuförtiden planteras den sällan. Den är enastående livskraftig i och utanför trädgårdar. Den bildar täta bestånd som genom korta skott långsamt breder ut sig och kan kvarstå långt efter att byggnader totalt har försvunnit från en plats. Den växer både på torr och på våt mark och kan i odlingskanter mot sumpskog eller strand uppträda fullständigt naturaliserad och mycket konkurrenskraftig. På vintern utmärker häckspirea sig genom barkens rostfärg, som kontrasterar mot vide, gråal och andra som har grå eller gröngrå bark.
Utbredning
106 lokaler i 33 församlingar.
Referenser
Lundquist, Kjell 1994: Bondens trädgård - en funktion av många nyttiga och sköna växter. I: Larsson, Bo (red.): Bondens självbild och natursyn: 103-131. Nordiska Muséet.