Tandrotens fröproduktion och frögroning i Hälsingland är okänd. Groddknoppar produceras i betydligt större antal än blommor, faller av och utvecklar klena vita jordstammar i jordens ytlager. Enligt Gustafsson (2003) sätter tandrotens spridningsförmåga gränsen för dess utbredning. På den enda lokalen i Hälsingland har tandroten en stor och tät population med tämligen skarp avgränsning. Efter att dess blad har vissnat finns rikligt med naken jord mellan de plantor av övriga arter som finns på lokalen. De vita, cirka 4 mm grova jordstammarna med markanta tänder genomkorsar myllan i ett tätt nätverk ner till åtminstone en decimeters djup. Grövre (äldre) jordstammar når djupare ned än de klenare. Jordstammarna smakar kål, inte oangenämt skarpt.
En jordstam som förvaras fuktigt och ljust blir mörkt violett, småningom nästan svart som plantans groddknoppar, och utvecklar själv groddknoppar i spetsen.
Tandrotens blad kommer samtidigt med vitsippans, före liljekonvaljens. Inga skador har setts på blad och jordstammar i vild miljö.
Arten blommar i skogsstjärnans tid, då det på dess lokal blommar även ormbär, trolldruva, vårärt, skogsviol och skogstry, medan liljekonvalj, hässlebrodd och sårläka är i knopp. De flesta plantorna blommar inte. På de glest stående blommande plantorna är blommorna många och stora, ljuslila och synliga på långt håll. De är doftlösa men besöks av mängder av flugor, bland andra små slanka blomflugor. I linneans tid är arten överblommad och har omogna fruktämnen men färdigutvecklade groddknoppar.
Hela den ovanjordiska delen utom groddknopparna vissnar tidigt. När höstfärgerna börjar komma, medan de flesta arterna i fältskiktet fortfarande är gröna, ligger stjälkarna vitgula och slaka på marken, medan det av bladen inte syns någonting.
Tandrot har i Hälsingland påträffats bara på Långnäsudden i Bergvik, 55 m över havet. Den växer där i hundratusental tillsammans med mycket krävande mullarter i djup mulljord i sydsluttning på en moränås vid Bergviken. Utom de ovan nämnda finns även till exempel följande: träjon, tvåblad, blåsippa, revsmörblomma, skogsvicker, underviol, lönn, flenört och hundkäx. En del vanliga skogsarter saknas där eller är ovanliga: ekbräken, hultbräken, tall, vårfryle, krus­tåtel, skogsstjärna, blåbär och lingon. Lawesson & Mark (2000) uppger att mark-pH är 7,2 på tandrotens lokaler, vilket är högre än på någon annan dansk skogsarts lokaler. Bild i Natur och vegetation, sid. 101.
Kirskålens närvaro på platsen leder tankarna till kulturpåverkan, och ett par hundra meter från lokalen har marken odlats för kanske hundra år sedan. Förutom kirskål och hundkäx saknas dock kulturföljeslagare på lokalen. Kirskål har ätliga blad, tandrot uppges ha ätliga blad och groddknoppar. Hässleklocka och tandrot har ätliga jordstammar.