Plantor av ljust kungsljus kommer ur nyligen spridda eller i jorden länge bevarade frön. Plantorna övervintrar med oklanderligt gröna blad, även under vintrar med växlande frost och tö. De blommar tidigast året efter att de grott, men utvecklingen är variabel beroende på växtplats och årsmån. Den höga blomställningen utvecklas under sommaren och blir till slut mycket styv. Ett kraftigt regn när stjälken är halvvuxen kan få toppen att sloka, men efter ett dygn är den lika rak igen. Blomningen startar i linneans tid och pågår till lingonens tid i den gradvis utvecklade långa blomställningen. Fröproduktionen är mycket stor. Efter blomningen dör plantan. Stammen är ett rör av mycket hård ved, fyllt av en märg som upptar mer än hälften av tvärsnittsradien. Konstruktionen liknar gräs, speciellt bambu, och är mycket hållfast och lätt. Även efter att ha legat länge på mark är den hård och elastisk, som om inga mikroorganismer kunde bryta ned den.
Ekologi
Ljust kungsljus växer i mycket soliga och torra slänter, i bergbranter eller sandbrinkar. (Bild i Natur och vegetation, sid 101.) Arten uppträder i bergen som spontan, men många lokaler på sand är skapade eller påverkade av människor. Lokalerna fördelar sig med ungefär hälften i branter och den andra hälften på torra kulturmarker. Lundquist (1994) uppger att den togs in i (södra) Sverige som nytto- eller prydnadsväxt mellan 1050 och 1300 e.Kr.
Utbredning
118 lokaler i 33 församlingar.
Referenser
Lundquist, Kjell 1994: Bondens trädgård - en funktion av många nyttiga och sköna växter. I: Larsson, Bo (red.): Bondens självbild och natursyn: 103-131. Nordiska Muséet.
