Hällebräken är en av de utpräglade lod­ytespecialisterna, och växer där ljusare och torrare än gaffelbräken, svartbräken och stenbräken. Vid riktigt torrt väder rullar bladen ihop sig med den håriga undersidan utåt. Bladen blir på hösten bruna. Bladskaftet bryts sedan av i den speciella ledknut som det har nära mitten. Stubbarna efter avbrutna bladskaft bildar en liten tuva, som är ett av artens kännemärken. Den kan annars lätt förväxlas med småvuxen stenbräken.

Förutom i lodytor växer hällebräken också på block i talus, på rasjord och på hällar i sydsluttning. Ett undantag är dess förekomst på ett stort block tillsammans med stensöta i Stråsjön i Järvsö. På Uvberget i Västergrängsjö, Gnarp, växer hällebräken i en kraftig tuva, med blad som har två sorters flikighet, dels djupflikade primärsegment, dels nästan hela.