Strandgyllen gror under sensommaren och bildar rosetter, som övervintrar helt gröna. Massgroning kan ses på lämpliga ställen. De blomställningar som utvecklas från rosetterna nästa år dör efter blomningen, men det är oklart om rosetterna blir fleråriga.
Strandgyllen är storvuxen, med stora blad i rosetten och höga blomställningar, och konkurrerar bra även i hög strandvegetation av till exempel vasstarr, där den gror i luckor mellan tuvor och skjuter upp blomställningar ovan starrens blad. Den växer helst på strandens nedre del vid sel, på blottad dy eller mineraljord, men även bland stenar vid forsar. Den kan växa på uppfrysningsjord som är så rörlig att växter har svårt att rotas. Arten etablerade sig på torrlagd botten i Arbråströmmarna efter kraftverksbygget där, men försvann sedan åter. Den gynnas av bete av kor vid Ljusnan och lämnas också obetad av gäss i Hudiksvall. Troligen tål den långvarig dränkning. Den blommar från vitsippans till ekorrbärets tid. Mogen frukt ser man i ljungens tid.
Bild i Natur och vegetation, sid. 380.
Ekologi
Strandgyllen växer främst på stränder vid större vattendrag, mer sällan vid sjöar och mindre vattendrag. Den sågs vid 18 av 40 avsnitt av Varpens strand, som ingår i Ljusnans vatten. Undantagsvis är den funnen vid mindre bäckar eller vätar i skogen. På Jättholmarna har den setts som tidig kolonisatör på havsstrand. Ett litet antal fynd är från kulturmarker, främst vägkanter. Mer än hälften av lokalerna är klassade som ”älvstrand”.
Utbredning
Utbredningskartan visar en stark koncentration av strandgyllen till Ljusnan och en ganska stark till Svågan och Dellensjöarna. En svagare koncentration till Voxnan kan också anas. Strandgyllen är däremot inte vanlig vid kusten. Den har en tydligt nordvästlig tyngdpunkt och är ganska ovanlig i många av kustsocknarna.
277 lokaler i 38 församlingar.
