Mannagräsets frö flyter beroende på att det är omslutet av ett fröfjäll som bildar ett luftfyllt rum kring fröet (Sculthorpe 1985). Småningom vattenfylls dock även detta rum, men fröet uppges kunna flyta ett eller flera dygn (Romell 1938a). Förmodligen underlättar detta både spridning med vatten och med änder, som ju gärna skummar ytan för att få i sig flytande frön. Det är också vanligt att finna mannagräs även i små isolerade vatten. Mannagräs är en kraftfull kolonisatör av bankar som läggs upp vid högvatten i vattendrag.
Som hos många andra vattenväxter kommer blomningen vid olika tid beroende på växlingarna i vattennivå under vår och försommar. Blommor har setts från linneans till ljungens tid. I de annars nästan alltid cylindriska småaxen med tättslutande ytterblomfjäll öppnar sig blommorna brett vid blomningen. Ytterblomfjällen ställer sig cirka 50 grader mot småaxets axel, ståndarknappar och märken exponeras under en dag, varefter fjällen återgår till sitt ursprungliga läge. Fröna mognar snabbt och trillar snart ut ur småaxet. Bladen övervintrar i sin helhet gröna, medan stråna ovan bladen blir halmfärgade på hösten. Bladen har, som på glesgröe och jättegröe, mörka ”tvärnerver” mellan de vanliga längsgående nerverna.
Ekologi
Mannagräs är en utpräglad vattenväxt, som har grovt strå med flytkraft, har flytblad och anpassar sin strålängd till rådande vattendjup, även om nivåvariationen är 2 meter. Det är en av de arter som kan växa i sjöar som regleras som magasin till vattenkraftverk. Den växer även i små och stora vattensamlingar med naturligt varierande vattennivå och i lugnflytande partier i bäckar. Arten förekommer i allehanda naturligt nivåväxlande större och mindre vatten i skogs- och i jordbrukslandskapet, gärna på finkorniga jordar och i relativt näringsrikt vatten. Många lokaler är i bäck- eller åmynningar. Även i vatten med naturlig årstidsrytm växer den ibland i mer än en meter djupt vatten. Den föredrar måttligt strömmande eller stillastående vatten och växer även i små och stora blöthål på åker och i diken, samt sällsynt i brackvatten, i närheten av sötvattenutflöden.
Utbredning
Utbredningskartan visar att mannagräs är ganska talrikt vid de mellersta delarna av Voxnan och Ljusnan, men för övrigt sällsynt i nordvästra delen av landskapet.
613 lokaler i 40 församlingar.
Referenser
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
Sculthorpe, C. D. 1985: The Biology of Aquatic Vascular Plants. Edward Arnold Ltd., London. Reprint by Koeltz Scientific Books, Königstein.
