Dvärgsäv är en art som sällan hittas av en slump, men oftare om man söker noga efter den. Det visar sig redan i lokalförteckningen. T. Vestergren gav sig ut på jakt efter den på några lättillgängliga lokaler vid Hudiksvallsfjärden, och fann den på tre (Samuelsson 1937). H.-G. Wallentinus gjorde en resa längs Norrlandskusten speciellt för släktingarna nål- och dvärgsäv och hittade dvärgsäv på flera ställen, varav ett i Hälsingland (Wallentinus 1968). Även vi har under vårt inventeringsarbete hittat arten när vi särskilt har letat efter den.

Orsaken till att arten undgår upptäckt är dess tunna och låga strån, som är okarakteristiska och sällan bildar ax och blomma. Det är när man gräver upp plantorna i det grunda vattnet vid stranden som man har chansen att identifiera dem. På sensommaren utvecklar de karakteristiska cirka 4 mm höga övervintringsknoppar i ändarna på ungefär 3  cm långa utlöpare, men dessa syns alltså inte ovan dy-ytan. Nålsäven har också utlöpare i dyn, men de förbinder en rad av likartade gröna knippen av blad och skott, och slutar med minimala knoppar.

Vid Snäcken i Långvind, på en grund strand på nordostsidan av åsen växer dvärgsäven fast förankrad bland stenar och grus i strandkanten, under vatten vid normalvattenstånd. Vid Sörfjärden i Långvind iakttogs den i liknande miljö, men där var dess rötter innästlade bland finrötter av vass.