Spindelblomster bildar rikligt med frö, men vi har inte sett några tydliga tecken på frögroning och nykolonisation. På artens växtplatser i skogen ser man ofta sterila småplantor med mycket mindre blad än de normala, men arten har långa jordstammar som vandrar i mossan och kan vara upphov till dessa. Att fröspridning, groning och etablering av fröplantor spelar roll för arten visas tydligare där den är nyligen återinvandrad, som i Sotenäs kommun i Bohuslän (Bergqvist & Blomgren 1994).
Spindelblomster börjar blomma i skogsstjärnans tid och kan fortsätta länge. Frukterna mognar och öppnar sig redan i mjölkens tid, då blomresterna sitter kvar ganska oskadade så att man kan få intrycket att blomning pågår. Arten är liten, oansenlig, och med en bladform som liknar ekorrbär, varför man lätt förbiser den. Redan på sensommaren, i lingonens tid, blir dock bladen vitgula och lätta att se på grund av den skarpa kontrasten mot mossa och annat grönt. Inga gröna delar övervintrar.
Ekologi
Arten växer i äldre fuktig till våt grandominerad skog med sparsamt fältskikt, där mosstäcket innehåller gran- eller spärrvitmossa och gärna stor bräkenmossa. Ofta är det vid en bäck eller källa. Det är en miljö där även hultbräken och majbräken trivs. Även mer mullkrävande och torrare växande arter som vårärt kan vara dess grannar. I trakter med hög luftfuktighet, i höjdlägen, växer den även på något torrare mark. Noteringarna från hygge är mycket få. Den växer också på sluttningsmyrar (backkärr) och i de mångskiftande miljöerna i övergångsområdena mellan skog och myr, kallade myrkant, sumpskog, skogskärr, surdråg eller källdråg.
Utbredning
Spindelblomster är en av de tre vanligaste orkidéerna i Hälsingland och är tämligen jämnt spridd i landskapet, men med en viss dragning mot nordväst och de högre nivåerna.
654 noteringar i 42 församlingar.
Referenser
Bergqvist, Sven & Blomgren, Evastina 1994: Sotenäsets flora. Lund.
