Varifrån och hur mörkt kungsljus kommer till sina växtplatser är okänt, men arten är perenn och uthållig där den står, ofta i hög ört- och gräsvegetation i en vägslänt. Den utvecklar en grov och tämligen lite grenad jordstam. Årets skott dör och inget grönt övervintrar. Arten blommar i ljungens tid. Blommorna är i regel gula, men i Sunnanåker, Alfta har ett bestånd av både gul- och vitblommiga exemplar påträffats.
Ekologi
Samtliga fynd är gjorda på starkt kulturpåverkad mark och hälften av dem är vägslänt eller vägkant. Många är i närheten av tomter och man kan misstänka att arten har sitt ursprung i prydnadsträdgårdar. Ett sådant exempel finns i Rickebo, på Bollnäs södra finnskog, i en igenväxande trädgård. Mörkt kungsljus hävdar sig väl mot vanlig vägkantsvegetation, vilket gör att den kan förefalla spontan.
Utbredning
Arten har antecknats från många platser sedan mitten av 1800-talet, men inga antydningar ges där om dess ursprung. Följande gamla lokaler kan vara desamma som dagens: Bergsjö, Berge; Hälsingtuna, Smälsk; Njutånger, kyrkan och Söderhamn, Faxeholmen. Vid vägen mellan Bergsjö och Jättendal, där arten dök upp på flera ställen sedan vägen byggdes om 1960 fanns den 50 år senare på i stort sett samma platser, men knappast några nya. Utbredningen är starkt östlig, med ett fåtal utpostlokaler väster om Ljusnan.
66 aktuella lokaler i 20 församlingar. 42 gamla uppgifter från 15 församlingar.
