Knölklocka blommar i slutet av mjölkens och i ljungens tid, sist av de vilda klockorna. Inga gröna delar övervintrar. Rotsystemet är vittförgrenat, med tunna vita jordstammar. Från dessa utgår vita morotslika pålrötter. De har inte direkt kontakt med stammen och når inte upp till markytan och förbises därför lätt om man försöker rensa bort knölklockan från sin trädgård, vilket kan vara befogat. Den heter i Danmark havepest = trädgårdspest.
Utbredning
Arten har odlats för sina ätbara pålrötter, kanske även för sina blommor, och är spridd till alla bebyggda delar av Hälsingland. Den var allmän i sädesåkrar i Järvsö (Zetterstedt 1842). I Jättendal sågs den på 1970-talet helt ha tagit över en jordgubbsodling. Den har från åkrar och trädgårdar spritts ut på vägkanter, som är den miljö i vilken den av oss oftast har noterats. Almquist (1957) noterade också dess spridning på järnvägsmark upp till Bollnäs.
121 aktuella fynd i 35 församlingar.
Referenser
Almquist, Erik 1957: Järnvägsfloristiska notiser. Ett apropos till järnvägsjubileet. Svensk Bot. Tidskr. 51: 223-263.
Zetterstedt, Johan Wilhelm 1842: Berättelse om en naturhistorisk resa genom några provinser af nordligare Skandinavien och särdeles Jämtland år 1840. Norstedt.
