Brunört kommer upp ganska rikligt från frö i en köksträdgård. Den grodde på jord som hade grävts upp vid en arkeologisk utgrävning vid Grannäsen i Alfta. Enligt Milberg (1990) finns den i fröbanken. Brunört gror också på stranden av Gröntjärn i Ljusdal när stranden blottas efter en flerårig översvämning. Den börjar blomma i ekorrbärets tid och fortsätter till mjölkens, och kan blomma om i lingonens tid. Den skjuter nya skott om äldre blir avbetade eller avklippta. Bladen övervintrar gröna. Frön av arten är funna i husgrund från 0–600 e.Kr. i Forsa (Liedgren 1992).
Ekologi
Brunört växer med måttlig frekvens (15–25 %) i fuktig mullrik grandominerad skog, som lågörtskog och högörtskog och på bäckstränder. I sumpskog vid Stockvikstjärn i Ljusne växer den i exklusivt sällskap av ask och dunmossa. Högre frekvens har den på älvarnas stränder. Vid Ljusnan i Bollnäs fanns den på 18 av 40 segment, vid Voxnan med något lägre frekvens. Brunört hittades på uppfrysningsjord vid Ängerån. Den har låg frekvens på sjöstrand och mycket låg på havsstrand. Hälften av lokalerna är noterade i kulturlandskapet, till exempel rikligt på naturbetesmark i en skogskant. Arten finns på tomter, trädgårdar och fäbodvallar, samt allehanda starkt kulturpåverkad mark, inte minst som ett framgångsrikt ”ogräs” i gräsmattor.
Utbredning
Den är tämligen jämnt spridd över landskapet.
1307 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå
Milberg, Per 1990: Hur länge kan ett frö leva? Svensk Bot. Tidskr. 84: 323-352
