Opievallmo finns i fröbanken i några få trädgårdar och sällsynt på annan kulturmark. Den kan då vara osynlig under många decennier och åter gro när jord kommer till ytan genom grävning. Arten gror och växer mycket bättre under en kall och våt försommar än vid normalt väder. Lundquist (1994) uppger att arten togs in i Sverige som nyttoväxt mellan år 500 f.Kr. och år 0. Förmodligen har den använts som läkemedel, som finns i frökapslarnas vita mjölksaft. Den har även förädlats för prydnad, till exempel den form med blodröda fransade kronblad som finns på Lundnäs i Arbrå. En mer ursprunglig form, med ljust blåvioletta och helbräddade kronblad, har observerats på fler håll. I egenskap av trädgårdsväxt med dålig konkurrensförmåga har den inte noterats konsekvent.