Taxasida

gråbinka

Erigeron acris

L.

gråbinka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

gråbinka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • gråbinka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Erigeron acris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Erigeron acris L.
Svenskt namn
gråbinka
norwegianBokmal
bakkestjerne
norwegianNynorsk
bakkestjerne
Finskt namn
karvaskallioinen
finlandSwedish
gråbinka
Danskt namn
Bitter bakkestjerne
Foton
Anders Delin
Sjuberget, Alfta 2010-07-02
Patrik Engström
Jebrentjårro 2011-07-26
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2013-07-25
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-06-20
Thomas Gunnarsson
Prästberget,Ragunda,Ragunda 2009-07-01
Thomas Gunnarsson
Prästberget,Ragunda,Ragunda 2009-07-01
Thomas Gunnarsson
Prästberget,Ragunda,Ragunda 2009-07-01
Thomas Gunnarsson
Prästberget,Ragunda,Ragunda 2009-07-01
Katarina Stenman
Gimonäs, Umeå kn 2025-07-11
Patrik Engström
Granboda 2024-07-05
Patrik Engström
Granboda 2024-07-05
Peter Ståhl
Sikvik, Gävle 2013-06-22
Peter Ståhl
Sikvik, Gävle 2013-06-22
Peter Ståhl
Sätra, Gävle 2012-06-13
Anders Delin
Sjuberget, Alfta 2010-07-02
Anders Delin
Mansjöberget, Los 2013-07-04
Anders Delin
Mansjöberget, Los 2013-07-04
Patrik Engström
Gálpesoajvve, Padjelanta 2023-07-19
Torbjorn Tyler
Jokkmokk 2022-07-17
Torbjorn Tyler
Jokkmokk 2022-07-17
Patrik Engström
Jebrentjårro 2011-07-26
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-22
Lars Efraimsson
Örsholmen, Karlstads kommun 2022-06-13
Lars Efraimsson
Örsholmen, Karlstads kommun 2022-06-13
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2020-06-16
Lars Efraimsson
Skinnerud, Kristinehamns kommun 2020-06-26
Lars Efraimsson
Skinnerud, Kristinehamns kommun 2020-06-26
Lars Efraimsson
Källsäter, Kils kommun 2014-08-05
Lars Efraimsson
Källsäter, Kils kommun 2014-08-05
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2019-07-27
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-06-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Se vanlig gråbinka Erigeron acris subsp. acris och kalbinka Erigeron acris subsp. droebachiensis

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Se även kalbinka Erigeron acris subsp. droebachiensis.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Se vanlig gråbinka Erigeron acris subsp. acris och brunbinka Erigeron acris subsp. politus.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Gråbinka är mycket kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. Den växer på torr, sandig/grusig, solöppen, vegetationsfattig och vanligen kulturpåverkad mark - stabila dyner, dynhedar, backar och slänter i naturbetesmarker, väg- och trottoarkanter, järnvägsområden, grusplaner, grustag och andra ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Mineraljordsväxt, spridd–täml. allm., i Hallsberg allm (Dalhielm 1985). Växtplatser är kalkberg, sandfält, sandstränder m.m. Vid Brunnsgärdet i Ånsta är den vanlig och riklig i alla torrängar i trakten (Lindström) och på en sandrik träda vid Hästnäs i Götlunda sågs ett ymn. bestånd om 50 m² 1975–1977.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän i hela Bergslagen (inom större kalkområden lokalt allmän); spridd-tämligen allmän i Skogslåglandet; tämligen sällsynt-spridd på Mälarslätten. Attraheras av kalkhällmark och euhemerob sand- och fingrusmark (bådadera såväl in situ som i form av varp respektive tillfört fyllningsmaterial). Förekomster i potentiellt naturlig vegetation sällsynt, edafiskt betingade. Den lägre frekvensen i vissa trakter beror på mindre tillgång på lämpliga ståndorter. Tillhör i Skogslåglandet och på Mälarslätten främst åsterräng och bangårdsområden. Utbredningstyp som eventuellt idiokor: Kalk. Som antropokor: U (N1).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig gråbinka E. a. subsp. acer i landskapet och det insamlade materialet från Skåne i LD uppvisar (till skillnad från material från nordligare landskap) mycket lite morfologisk variation (vidi TTy).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gråbinka växer på torr, sandig–grusig mark på betade och glesbevuxna alvartorrängar, sandgräshedar samt på sandstränder och dyner. Efter att betesmarker röjts dyker gråbinka ofta upp. Arten är kulturgynnad och växer på lokaler som gamla sandtag och banvallar, grusplaner, kanten av bevattningsdammar, stenbrott och diverse skräpmarker. Gråbinka ses även i åkerrenar, trädor och vägkanter. Sällsynt är den noterad i extrema miljöer som grusalvar och sprickrika kalkstensplatåer.

Gråbinka är spridd i landskapet men har en liknande utbredning som andra arter i sandiga miljöer dvs. den saknas nästan helt på sydöstra Öland. På Stora Alvaret är den vanlig i den nordvästra delen, för övrigt påtagligt sparsam. Arten har troligen minskat liksom andra arter som föredrar sandiga och magra torrängar. Ökad näringstillgång och igenväxning har missgynnat gråbinka.

Såvitt känt finns endast vanlig gråbinka subsp. acris på Öland. Plantorna kan variera mycket i utseende vilket Rikard Sterner anmärkte. Runt Gillberga–Jordhamn, Persnäs sn, och Gillsby, Alböke sn, har under inventeringen en form noterats där de enskilda blomkorgarna kommer direkt från bladrosetten; belägg från Gillsby i (S) granskat av Thomas Karlsson.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppet, på torrängar (ofta sandiga), kalkhällar, beten, sanddyner, körvägar, väg- och dikeskanter, banvallar, grus- och sandtag. Johansson (1897) uppgav ”Mycket allm.”. Detta är lite i överkant i dag; en viss minskning skedde nog under 1900-talet.

Endast vanlig gråbinka ssp. acris är känd från Gotland.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, vanlig gråbinka subsp. acris och kalbinka subsp. droebachiensis, vilka redovisas under respektive underart.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland. 513 kartblad, 1080 kvadranter.
Almq. Merendels tämligen allmän, till yttre skärgården; i norra kustsocknarna allmän, i Mälartrakterna spridd.
Gråbinka växer på sandig, öppen mark. Den förekommer i gamla grustag, på vägkanter, banvallar, grusplaner och skräpmarker samt även på sandstränder och torrbackar.
Tre fynd av kalbinka har rapporterats. Almquist (1929) anger att den ursprungligen är en strandväxt.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Gråbinka företräds av två underarter med olika histo-ria i landskapet. Vanlig gråbinka, ssp. acris, är en inkommen kulturmarksväxt utan naturliga växtplatser. Den har troligen kommit in med jordbruket. Kalbinka, ssp. droebachiensis, är ursprunglig med naturliga växtplatser på klippor och hällar vid havet. Arten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1863 och samma bedömning gjordes för landskapet som helhet 1924.
Typiska växtplatser för vanlig gråbinka är gamla sandiga banvallar och bangårdar, gårdstomter, torrbacksslänter, sandiga betesmarker, grusplaner, samt utmagrade och nötta gräsmattor. Underarten kalbinka växer på öppna hällar vid havet. Den är kalkgynnad och förekommer tillsammans med arter som harmynta, äkta johannesört, gul fetknopp och bergsyra.
Typiska följeslagare till vanlig gråbinka är röllika (23%), rödven, femfingerört, stormåra, rödklöver, maskrosor, bergsyra, smultron, rödsvingel, fårsvingel och sandtrav. Vanlig gråbinka blommar samtidigt som prästkrage, ängsklocka och nyponros. Kalbinkan blommar en eller två veckor senare i början av älg-gräsets blomning.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Tre underarter av gråbinka är bekräftade från Hälsingland: vanlig gråbinka subsp. acris, kalbinka subsp. droebachiensis och brunbinka subsp. politus. Dessutom finns en obekräftad uppgift om östbinka subsp. brachycephalus (Ågren 2009a). Vanlig gråbinka är den helt dominerande underarten, och är den enda som med säkerhet påträffats i modern tid förutom kalbinka som finns på en enda lokal.
Vanlig gråbinka koloniserade botten i fors som blottades vid kraftverksbygge i Arbrå, men försvann snart åter därifrån. Den växte inte i den närmaste omgiv­ningen. Arten är flerårig, men kanske inte alltid långlivad. En planta från Mansjöberget i Los överlevde vid odling i Järbo två vintrar med oförändrad skottbyggnad. En mindre del av de basala bladen övervintrar gröna. Gråbinka blommar från skogsstjärnans till linneans tid. I mjölkens tid har den frö med stora vita hårpenslar

Se även kalbinka Erigeron acris subsp. droebachiensis och brunbinka Erigeron acris subsp. politus