Hallon har kraftiga rotskott och är mycket långlivad som planta men är ändå mer talrik i fröbanken (Granström 1986). Detta visar sig på bördig skogsmark i rotvältegropar och på rotvältor, i traktorspår och harvfåror på hyggen och på brandfält, där mängder av fröplantor gror. På undersidan av en rotvälteskiva som lutar så att den är skyddad mot nedfallande föremål gror hallonfrön också. De kan knappast vara ditförda av fåglar utan har nog vilat i jorden under trädet. Även i mager talldominerad skogsmark finns hallonfrön, men sparsamt, vilket visas när de gror på ett brandfält. I mogen skog är rotvältor och block ofta de platser där de få hallonplantorna lever vidare. Myror samlar bären. På material utgrävt från en stor myrstack kom massor av hallonplantor upp. Fröna kan gro och bilda småplantor även under starkt skuggande vegetation.
Hallon börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter till linneans. De första hallonen mognar i mjölkens tid, men mognadsperioden är långt utdragen. Större mängder bär produceras bara på hyggen, i kraftledningsgator, på stränder och andra trädfria ställen, allra mest vid nybrutna vägar. Efter hand som nybruten mark utarmas på näring blir bären fler men mindre. Årsplantor av hallon övervintrar med gröna blad. På fullvuxna plantor behålls den gröna färgen länge, men övergår till sist i gult eller rödgult och ibland direkt i brunt, varpå bladen fälls. Arten är tämligen torktolerant där den växer på block i skogen, men vid torka vissnar den före stensöta, skogsnarv och harsyra. Under ytterbarken har hallon ett tunt grönt barkskikt.
Ett belägg finns för en hybrid mellan hallon och en annan Rubus-art. Då belägget bara består av vegetativa delar är det inte möjligt att säkert avgöra om det är hallon × stenbär eller blåhallon × hallon. Även hybriden hallon × svenskt björnbär är tänkbar, då den senare arten finns ١ km från hybriden.
Ekologi
Att hallon är närvarande på de flesta bördiga och fuktiga skogsjordar visar sig efter avverkning, då nästan heltäckande hallonsnår kan utvecklas dels från skott som växte sterila i den slutna skogen, dels från frön som grott efter avverkningen. I Järvsö talar man om hallonhågster, som betyder hallonhygge. Brannbärssve eller hallonbränna är andra lokala benämningar, som pekar på riklig tillgång på hallon efter brand. Även utan avverkning stimuleras hallon till kraftig utveckling om trädrötterna kapas genom traktorkörning. Skott kommer upp mellan spåren. Då enstaka stora granar dör, men står kvar torra, kommer hallon upp rikligt på den mossklädda marken över granens döda rötter, om från frö eller jordstammar är oklart. Hallon är en vanlig art även i högört- och lågörtskog och i sumpskog.
Som kontrast till denna miljö står de vidsträckta arealer av magra och torra skogsmarker, där hallon på hyggena är sällsynta i en dominerande, ibland heltäckande, kruståtelvegetation. I de flesta typerna av skogsmark är arten noterad på 60–80 % av lokalerna, men i Torr mager tallskog bara på 28 %.
På block i skogen hör hallon till de fyra mest frekventa arterna. I bördig urskog vid Ensjölokarna i Ramsjö växer hallon på en mycket grov och sedan länge liggande granlåga.
På myr är hallon sällsynt. På stränder vid sötvatten är arten också tämligen ovanlig och har där noterats mest vid Ljusnan och vid åstrand i skogen. På havsstrand är arten vanligare, framför allt på strandens övre del, där den är noterad på 52 % av lokalerna. Arten växer där mest på driftvallar. Den växer både på exponerade och skyddade stränder, mest på blockstränder men även på stränder på finkorniga material. Till nybildade öar sprids den förmodligen delvis med fåglar, liksom rönn, hägg, röda vinbär, en med flera. Häckningsöar för måsar och trutar blir välgödslade, vilket hallon drar fördel av, tillsammans med bland annat besksöta.
Hallon är framträdande bland de kvävegynnade arter som tar över när en gräsmark på fuktig bördig jord växer igen. På mycket kväverik jord, som vid en övergiven lagård, kan den ta herraväldet tillsammans med bland annat brännässla. Hallon är en av de arter som med sina blad, blommor och bär skyler ruinerna av övergivna hus.
Variation
Hallon med finflikiga blad har hittats en gång, inom en kvadratmeter i Bäckan, Ljusdal 2013 (Maj Johansson muntl.). Plantan hade lägre skott med ljusare gröna blad och senare blomning och fruktsättning än de normala hallonen. Hallonen var också ofullständiga, med bara en mindre del av delfrukterna fullt utvecklade, men med rött och gott fruktkött. Det skulle kunna vara Rubus idaeus f. angustifolius (Schmidely) Tocl. Gula hallon är något vanligare, funna bland annat i samma trakt.
Utbredning
3463 noteringar i 45 församlingar.
Referenser
Granström, Anders 1986: Seed banks in forest soils and their role in vegetation succession after disturbance. Diss. Umeå, Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Site Research. Stencil No. 6.
Lokaler
Hallon x Rubus? Hudiksvall Enånger Långvind, 681599 157056, vid NO kanten av skogsbilvägen mot Fågelviken, en planta 2011 (DIN i S).