Kattfot växer på torra och varma ställen i skogen, i sluttningar och branter mot söder, där trädtäcket glesnar, ofta tillsammans med liljekonvalj, käringtand, mjölon och slåtterfibbla. I denna miljö finns också grön- och klock­pyrola, sällsynt även mosippa. Kattfot finns även i fuktig miljö och tål dränkning väl. Den finns på strand av bäck och större vattendrag i skogen. I den miljön växer den tillsammans med till exempel dvärglummer, ärtstarr, snip, brunven, rund­sileshår, brunört, tätört och vattenmåra. Vid Gröntjärn i Ljusdal växer den i stor mängd på torrlagd strand, och överlever där länge även om den hamnar under vatten. På sjöstränder är den däremot sällsynt. Även i Jämtland finns kattfot i mycket våta miljöer (Petterson 2012). Kattfot har även setts i en fuktig sänka i tallurskog på genomsläpplig morän, i matta av kammossa tillsammans med midsommarblomster och skogsviol. I kulturlandskapet växer kattfot på torr mark med låg vegetation. Detta var förr ofta på betesmarker och vid gårdar och vägar. Numer förekommer den mest vid vägar i odlingslandskapets utkanter och vid skogsbilvägar. Ungefär hälften av artens lokaler är i sådana miljöer och en dryg tredjedel är i torra skogsmiljöer eller branter och hällmark. På havsstrand finns några enstaka fynd. Följande ord förekommer ofta i biotopbeskrivningarna: tallmo, tallhed, lövbränna, isälvssand, torr, brant.

1090 lokaler i 45 församlingar.

Petterson, Bengt 2012: Kattfot - Årets växt 2012. Rödbläran 1/2012: 11.