Enligt Romell (1938a) flyter krusskräppans frukter ungefär ett år. I driftvallar vid havet, upplagda under höststormarna, finner man de karakteristiska frukterna i stora mängder. De kan där ses gro i lärkens tid. Små blad på dessa plantor övervintrar gröna. Sahlin (2012a) fann att krusskräppa var en av de sex första arter som koloniserade en ur havet uppstigande liten ö i Idenor. Även Luther (1961) fann att bland skärens första kolonisatörer fanns krusskräppa. Han fann också att bland annat krusskräppa grodde bland de döda växternas rester efter dödlig sommartorka och därefter återställd markfuktighet (se även Natur och vegetation sid. 453). På en strand vid Ljusnan i Bollnäs, som varit igenvuxen med vass- och blåsstarr, men år 1984 betades av får, växte krusskräppa och tiggarranunkel. Dessa observationer talar för att krusskräppan både har mycket god spridnings- och koloniseringsförmåga med frö och en långvarig reserv i fröbanken. Krusskräppan visar i vitsippans tid inga tecken till blomknoppar. Den blommar i ekorrbärets eller linneans tid och har omogen frukt i mjölkens tid. Hela plantan är brun i lingonens tid. Bara ett litet antal centimeterlånga blad vid basen övervintrar gröna eller blekt rödgula. Stjälkarna står kvar hela vintern, så styva att det under högvattenperioder fastnar driftmaterial i dem.
Ekologi
Krusskräppa är en av de elva mest antecknade arterna på havsstranden, på ungefär 60 % av alla havsstrandslistor. Den förekommer regelbundet på blockstränder, både mer och mindre exponerade, och på klippstränder, sandstränder och stränder på lera och andra finkorniga material i skyddade vikar. Krusskräppa växer gärna i driftvallar och gynnas av rik tillgång till kväve och mineralnäringsämnen, vilket blir särskilt tydligt på öar med måskolonier, där arten ofta förekommer tillsammans med hallon, mjölke och besksöta. Mest finner man den i strandens nedersta bälte, men på driftvallar även högre upp.
Ungefär 20 % av våra noteringar av arten är inte från havsstränder utan från jordbrukslandskapet, mest i Hälsinglands östra del och Ljusnandalen, även där mest på strand eller i fuktig miljö. Krusskräppa fanns i Forsa under perioden 0–600 e.Kr. (Liedgren 1992). Den gynnas av strandbete, eftersom djuren ratar den. På en betesmark i Bollnäs växte den bara på Ljusnanstranden, medan gårdsskräppa fanns på hela ytan. Sporadiskt hittas arten också på andra kulturmarker som vägkanter.
Utbredning
287 noteringar i 31 församlingar.
Referenser
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå
Luther, Hans 1961: Veränderungen in der Gefässpflanzenflora der Meeresfelsen von Tvärminne. Acta Bot. Fennici. 62.
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
Sahlin, Enar 2012a: Svartstenarna, Idenor – en ö bildas och invaderas av vegetation. VÄX 2/2012: 24-26.
