I skvattramens frökapslar ligger fröna i fem båtformade rum med höga skiljeväggar, som håller kvar dem till dess kapseln skakas kraftigt, till exempel av hård vind. Fröna är minimala och innehåller många luftrum. De faller långsamt genom luften och har möjlighet att hålla sig länge kvar i lufthavet. Mycket lätta frön med känd förmåga till långspridning finns även hos
andra ljungväxter. Ensamma tuvor av skvattram kan ibland påträffas relativt långt från närmaste rikliga förekomst. De plantor som har etablerat sig ser ut att bli mycket gamla, utbredda och nästan marktäckande. Där arten är sällsynt, i nordväst, ser man rundade kloner som kan vara några meter i diameter. Artens förmåga att skjuta nya skott efter brand beskrivs av von Stedingk (1999). Ovan mossytan är skvattramskottens ved grön, i mörk miljö under mossan är den vit. Gränserna mellan olika års skottavsnitt ses lätt. Flera generationer av flockar med frukter sitter kvar i ändarna av resp. skott. De äldsta, 2,5 år gamla, är mörkt gråbruna, de 1,5 år gamla är bruna, årets grönbruna. I de flesta fall följer ett sterilt skott efter ett blommande, men ibland finns två blommande skott i rad, däremot inte tre. På hösten finns stora knoppar med ämnen till blomställningar och mindre med bladämnen. De årsfärska bladen övervintrar gröna men rödbrunpigmenterade, de från föregående år blir på hösten kraftigt röda och fälls. De övervintrande bladen står vid mildväder tämligen horisontellt, men pekar i kyla snett nedåt. Skvattram blommar i skogsstjärnans och i ekorrbärets tid, samtidigt med tranbär och odon.