Vårspärgel bildar rikligt med frön, som är viktiga för artens överlevnad på växtplatsen. En torr vår och försommar dödar delar av, eller hela plantor. När regn kommer återhämtar sig arten dels genom skottskjutning från levande delar av plantor, dels från frön. Efter en mycket regnig sommar fanns i september 1987 rikligt med fröplantor i olika stadier av utveckling på renlavsklädda hällar på Agön. Normala somrar torde större delen av frögroningen äga rum på sensommaren eller hösten. Vårspärgel börjar blomma i skogsstjärnans tid och blomningen kan fortsätta länge. Om den första blomningen avbryts av torka fortsätter den när vädret blivit fuktigare. Gröna blomknoppar kan finnas både högt upp och långt ned i blomställningen. Utslagna blommor kan finnas samtidigt med öppna kapslar. Blommorna är öppna bara i starkt ljus. Det förekommer att blomman aldrig slår ut, men att frukten ändå utvecklas. Man kan då se märkena komma fram med kvarsittande gult pollen, trots att ståndarknappar aldrig har synts. Uppenbarligen har självpollinering ägt rum i blomknoppen. I höstfärgernas tid är arten överblommad. Kapslarna är stora och halmgula, nästan lika synliga som blommorna. Plantorna övervintrar gröna. På håll kan de likna små tallplantor.
Ekologi
Vårspärgel växer på hällar, i luckor i det glesa trädtäcket. Den skyr tall, ljung och kruståtel och växer ofta som enda kärlväxt på tunn naken jord eller i mattor eller kuddar av raggmossa och renlavar, mest i de nedre fuktigare delarna av lavmattorna. Dynamiken på växtplatsen är stor. En torr sommar kan döda kruståtel, i vars rester vårspärgel tillsammans med lavar växer upp. Vårspärgel kan ha sällskap av bergglim, mer sällan av fjällnejlika. I liknande miljö finns den på hyllor i bergstup. Den förekommer även på hällar i flackare terräng, till exempel vid Hälludden i Storsjön i Forsa. Frönas roll för artens överlevnad på växtplatserna är tydlig, men om långspridning förekommer är obekant. Utbredningen styrs i hög grad av förekomsten av stora hällmarker.
Utbredning
Arten är koncentrerad till ett bälte ett par mil in från kusten, där kustslätten övergår i högre och bergigare terräng, men majoriteten av lokalerna ligger under 200 m nivå, och många under 100 m. Nästan alla lokaler är under högsta kustlinjen (HK). Kala hällar är också betydligt sällsyntare ovanför denna nivå. På Klovberget i Bergsjö och på berget mellan Gruvberget och Kasberget i Mo växer vårspärgel just nedom HK, som på dessa berg framträder ovanligt tydligt. Lokalen på Hornberget i Bjuråker är cirka 100 m över HK. Lokalen på Långtjärnsberget är troligen över HK och dessutom den nordvästligaste i Hälsingland för arten.
77 lokaler i 21 församlingar.
Referenser
Johansson, Karl 1911: Små bidrag till Hälsinglands och Jämtlands flora. Bot. Notiser 1911: 267-267.
Wiström, Johan Alfred 1867: Provinsen Helsinglands fanerogama vexter och ormbunkar. Gefle.
Lokaler
Västliga utposter: Bollnäs Arbrå (Wiström 1867); Hudiksvall Bjuråker Strömbacka, 6872 1547 (Johansson 1911); Hornberget, 350 m ö.h. 68736 15221, stup och hällar 1984 (ALA); Södra Skallberget, 245 m ö.h. 68732 15253, sydvänd brant och hällar 1991 (ALA); Avholmsbergets Ö del, 68664 15389, hällar i sydsluttning 1983 (ALA); Delsbo (Johansson 1911); Järnvallsklinten, 68517 15300, sydvänd bergsbrant med hyllor 1984 (ALA); Ljusdal Ljusdal Långtjärnsbergets SO-brant, 68730 15160, 1981 (BES).
