Svenskfibbla förekommer från norra Götaland upp till Lappland. Den har tidigare uppdelats i en mängd underarter och varieteter men det anses numera meningslöst då den har en jämnt spridd variation över hela sitt utbredningsområde (Tyler 2001). Från Hälsingland finns arten till exempel under följande epitet i S och UPS: ciliatiforme, connectens, cochleatum, floribundum, helveolum, lampranthum, leiophanum, rhodolepis och suecicum.
Svenskfibbla växer på frisk gräsmark med relativt lågvuxen vegetation. Gräsmattor, gårdstun, fäbodvallar, betesmarker, igenväxande hag- och ängsmarker, skogsbryn, skogsvägskanter.
Kan vara svår att skilja från revfibbla, P. lactucella, och är möjligen något förbisedd under landskapsinventeringen.
Utbredning
39 aktuella lokaler i 17 församlingar, tidigare uppgifter från minst 35 lokaler i 12 församlingar. Aktuella fynd främst i norra och västra delen av landskapet. Tidigare fynd mer spridda över landskapet.
Referenser
Tyler, Torbjörn 2001: Förslag till ny taxonomisk indelning av stångfibblorna (Pilosella) i Norden. Svensk Bot. Tidskr. 95: 39-67.
