Knylhavre blommar i mjölkens tid. Ståndarknapparna är gula och bägge blommorna i småaxet har långa borst. De överblommade stråna och vipporna lyser silvriga, ljusare än allt annat visset gräs redan tidigt på sensommaren.

Det finns mycket få gamla observationer av knylhavre och få sentida. Tre fynd har gjorts på öar i havet eller vid fiskelägen längst söderut i landskapet, vilket anknyter till förekomsterna vid gästrikekustens kulturmarker (Ståhl 2016). På Jättholmarna hittades en planta på havsstrand mycket långt från mänskliga aktiviteter, i en miljö som liknar artens spontana i sydligare delar av Sverige. De flesta fynden av arten har dock gjorts på vägslänter och järnvägsbankar. Lokalerna på järnvägsbankar beror på insåning för länge sedan (Almquist 1957, sid 244). Några anteckningar anger att arten är uthållig på sin lokal och längs vägen mellan Alfta och Edsbyn har den ökat markant. I Uppland har arten ökat kraftigt under 1900-talet (Maad m. fl. 2009) och i Småland uppträder den invasivt (Burén 2012), men hos oss är ökningen liksom i Gästrikland mer måttlig, kanske av klimatskäl. De flesta både äldre och nyare lokalerna ligger i kustlandet.