Beträffande artens avgränsning från ältranunkel, se under denna art.

Strandranunkel är en amfibisk art, som växer lika bra i vatten ner till omkring en meters djup som på vattenstrand eller på blottlagd botten, så länge denna är fuktig. Den kommer vid Gröntjärn upp mycket rikligt på botten, som har varit täckt av ett många meter tjockt vattenskikt under flera år. Till stor del kommer den då sannolikt ur fröbanken. För detta talar även att den kom upp på botten av Ljustjärn i Hanebo under en lågvattenperiod. Även dess utveckling på botten i Kyrksjön, Arbrå, som varit vattentäckt kontinuerligt sedan 1964, men tillfälligt kom i dagen sommaren 1976, talar för förekomst i fröbanken. Den växte där tillsammans med bland andra ävjepilört.

Åtminstone en del av strandranunkelns blad övervintrar gröna. Arten kan blomma rikligt redan i ekorrbärets tid, men blomningen kan förskjutas till dess vattennivån sjunker så att den kommer upp ovan vattenytan, vilket ofta innebär att den blommar sent på sommaren, ända in i ljungens tid. Försommaren 1987 var extremt våt, med långvarigt högt högvatten i Ljusnan. Den 21 augusti blommade sylört, tretalig slamkrypa och trubbnate under vatten, men inte strandranunkel eller nålsäv. Högsommaren 1994 var extremt torr. Vid Hylströmmen i Voxnan var den 5 augusti annars aldrig synlig botten blottad. Där växte då plantor av strandranunkel, notblomster, svalting och löktåg.