Hampflockel växer på åstrand i ett skogslandskap på blockig morän. Den dränks under vårfloden, men har i vitsippans tid några decimeter höga bladskott i vattenbrynet. Den blommar inte förrän i ljungens tid, med blommor i en mild ljusviolett färg. Märkena skjuter ut som långa borst och leder tanken till vindpollinerade arter, men den är insektspollinerad (Hoffman 2005). Inga gröna delar övervintrar. Arten är i Hälsingland funnen endast i det sydostligaste hörnet, vid Skärjån, som fortsätter in i Gästrikland. Den insamlades där av H. Smith 1918. Zander Säfverstam har inga anteckningar om den i sitt manus. Tydligen har mycket få botanister varit där innan inventeringen för Hälsingefloran började. Från vår inventering finns däremot många noteringar av arten, alla längs Skärjån, där den förekommer rikligt och lätt synlig. Uppenbarligen har den mycket väl överlevt de omfattande stenarbeten som gjordes för att bygga flottled där under 1800-talet och kanske även tidigare. Hampflockelns förekomster vid Skärjån är de nordligaste i landet. Den har där sedan lång tid en stor population. Den ingår i ett sällskap av ovanliga arter som finns även vid flera åar söder om Skärjån, i Gästrikland (Ståhl 2016): safsa, sjöranunkel och ask. Safsa finns dock inte vid den del av Skärjån som ligger i Hälsingland. En annan karakteristisk följeslagare är bunkestarr. Bild i  Natur och vegetation, sid. 421.