Jungfru Marie nycklar tycks för nyetablering kräva dels att det ibland finns naken jord att kolonisera, dels att mosstäcket inte är för tjockt. I skogskärr ser man inte så mycket naken jord, men djurens tramp tycks räcka för att nya plantor ska komma upp. Där arten finns i omgivande natur kommer den ofta upp även i diket till en intilliggande väg. Den mycket rika förekomsten av både denna art och nattviol i björkdominerad gles skog sextio år efter en stor skogsbrand vid Skålvallen i Färila torde bero på att kolonisation och etablering gynnades av att branden var hård och efterlämnade en vegetationsfri yta av aska och mineraljord, samt att jordstammarna av lingon och blåbär var dödade så att fältet var fritt för nykolonisatörerna. Anmärkningsvärt är att denna tillfälliga konkurrensfördel ännu efter så lång tid ger sig till känna. Trots artens tendens att komma upp på ytor som har varit vegetationsfria ser man den aldrig i urbana miljöer, där nakna markytor är vanliga. Ett tjockt och ständigt växande täcke av mossor, i skog eller på myr, är till nackdel eftersom den nya handflikiga ”knölen” anläggs bara lite ovan den gamla, så att plantan har svårt att hinna med upp när mosstäcket tillväxer.

Jungfru Marie nycklar börjar blomma i ekorrbärets tid, men huvudblomningen är i linneans tid. Blommorna varierar starkt både i form och färg. I genomsnitt är de ljusare än på skogsnycklar. De går från rent vitt, via tunna rödvioletta streck på vit botten och mer utvecklade rödvioletta mönster till sådana som är lika mörka som ordinära skogsnycklar. En lika stor variation finns bland skogsnycklar. Även bladens form och fläckighet varierar starkt, men Jungfru Marie nycklar har nästan alltid fläckar, till skillnad från skogsnycklarna, som ofta har ofläckade blad. Frökapslarna är mogna och öppnar sig i lingonens tid. De är då bruna, men stödbladen behålls gröna. Se mer om kapslarna under ängsnycklar.