Fröna av jättebalsamin kan gro samma år som de bildats, före de sista nattfrosterna. De utvuxna plantorna dödas sedan av frosten. De bestånd av arten som årligen återkommer på en lokal kommer ur frö som har övervintrat. Plantorna hinner växa till manshöjd, blomma och sätta frö under en sommar. Fröna sprätter ut ur frökapslarna, men flyger bara någon meter. De plockas av nötväckor, som sätter dem på längre avstånd från beståndet, troligen mest på trädstammar, men en del hamnar på marken. Huvuddelen av en lokal population blir kvar där den etablerat sig, på mycket välgödslad mark, i vägdiken, på avloppsslam, kompost eller driftmaterial på strand. Jättebalsaminen klarar sig även i konkurrens med frodigt sly som ofta finns på de stränder och i de kantmiljöer i kulturmark där arten kan hittas. Som flera andra från varmare klimat införda arter blommar jättebalsamin mycket sent, från början av ljungens tid till dess frost förstör blommorna. Dessa är ljust eller mörkt rosa, alltid i flera nyanser inom ett bestånd. De har en stark doft med inslag av vax. Hela plantan är mycket frostkänslig, som Dahlia eller squash.
Frö av jättebalsamin har länge sålts för odling som prydnadsväxt (Larsson & Martinsson 1998). De första noteringarna av arten i Hälsingland gjordes av Zander Säfverstam 1962 i Hudiksvall, dels vid havet nära bangården, dels i Sofiedal, ymnig i ett dike. Den finns nu på många lokaler på och nära tomter, trädgårdsutkast och komposthögar, som vid Friggesunds avloppsreningsverk i Bjuråker, vid avfallsanläggingar i Hudiksvall och Ljusne och på slam från avloppsbrunn i Södra Sandvik, Ljusdal. Den har på flera ställen setts växa naturaliserad på strand eller annan fuktig mark i kulturlandskapet, mest i närheten av bebyggelse. Jättebalsamin har också på ett par ställen setts växa rikligt på hyggen på fuktig bördig skogsmark, men även i ganska torrt läge i sydsluttning, som i Hästnäs i Bjuråker. Den växte där främst i traktorspår och hade efter ett par år minskat i antal. Arten har under 2000-talet snabbt blivit allt vanligare, dyker upp på nya ställen och är nu invasiv. Lokaler där närheten till vatten skyddar mot både sena nattfroster på våren och tidiga på hösten verkar vara särskilt utsatta.