Kärrviol sprider sig med jordstammar i mossa och förna och tar sig även upp i höga tuvor av styltstarr. Den spred sig till den blottlagda bottnen av ett övergivet flottningsmagasin i Ängerån och hade 1997 koloniserat en sandbank som lades upp i Galvån av högvatten 1985.
Kärrviolen börjar blomma samtidigt med harsyran, i senare delen av vitsippans tid. Den är överblommad i linneans tid. Inget grönt övervintrar. Den är vanlig på de flesta fuktiga marktyper men har lägre krav på mull och näring än mossviolen och kan växa i vegetation som brukar förknippas med lägre pH.
Kärrviol hybridiserar med mossviol, se under denna.
Ekologi
Kärrviol är mycket vanlig i sumpskog. I fyra av de fem kluster som beskriver bäckar i skog är frekvensen 68–83 %.
Kärrviol finns med hög frekvens i kärr, från fattiga till rika, i strandkärr och på svämängar. Den har hög frekvens vid Ljusnan och vid Voxnans branta del i Los samt vid åar i skogslandet. Vid Ljusnan i Bollnäs (Varpen) fanns den på hälften av de inventerade strandavsnitten. Vid Ljusnan i Färila och vid Voxnan i Los och Voxna växer den på mellersta och övre delen av stranden. Den har hög frekvens vid sjö i skogen, men lägre vid å och sjö i jordbrukslandskapet. På havsstrand växer kärrviol mest på strandäng i skyddade vikar med sötvattenutflöde. För dagens kulturmarker är den främmande, men finns kvar på fuktiga och våta rester av det gamla jordbrukslandskapets ängar och betesmarker. Den är trots sin lågvuxenhet tålig mot igenväxning.
Utbredning
Trots att mossviol är en mer nordvästlig art än kärrviol är den senare tydligt mer frekvent i de mest höglänta områdena.
3225 lokaler i 45 församlingar
