Hässlebrodd börjar blomma tidigare än de flesta gräs, i övergången mellan skogsstjärnans och ekorrbärets tid. Ståndarknapparna besöks av flugor med ljus buk, som verkar äta pollen, och kanske bidrar till pollineringen. Detta har setts även på skogssvingel och storgröe. Arten sprider fröna i ljungens tid. På senhösten är hässlebrodd det grönaste skogsgräset näst efter skogssvingel, men bara mindre delar av de basala bladen övervintrar gröna. Redan i blåsippans tid utvecklas nya blad, som när de är bara 5–10 cm långa aktivt vänder sig, så att det som är bladets översida vid fästet i strået blir undersida vid bladets mitt. Detta skiljer arten från sötgräs, vars blad ej vänder sig. Plantor på kväverik och mer basisk mark får starkare kumarindoftande blad än de plantor som har vuxit på mager mark. När hässlebrodd växer starkt ljusexponerad blir blad och vippor antocyanfärgade, brunviolettaktiga, på de uppåt vända ytorna. När bladen vissnar händer det att de spiralvrider sig flera varv, kanske en egenskap som hänger samman med deras vändning i färskt skick.
Ekologi
Hässlebrodd växer och blommar i sluten skog. Den är en stark indikator på mer kväverik och basisk jord. I det kluster som kallats Mycket rik granskog finns hässlebrodd på 75 % av lokalerna. Den saknas i den vanliga fattiga skogsvegetationen men tillkommer där marken av någon anledning är bördigare. Det kan vara i en strandskog vid havet, där drift under längre tid har samlats, eller det kan vara vid en bäck i skogen eller i en bergsluttning med rörligt markvatten. Där hässlebrodd dyker upp finns ofta också ett lågörtsamhälle i närheten, med vispstarr, smultron, skogsviol, ärenpris och kanske blåsippa. I västra Hälsingland kan hässlebrodd ha en särskild dragning till källor, tillsammans med till exempel lundarv, gullpudra och hästhov.
Hässlebroddens förhållande till jordbrukskultur är komplext. Dels röjdes antagligen skog på ställen där arten växte, ibland tillsammans med torta, eftersom marken där var mer bördig. Dels missgynnas hässlebrodd av slåtter och förmodligen av bete. I dag påträffas arten ibland på eller i närheten av övergivna betesmarker eller odlingar.
Utbredning
Utbredningskartan visar att arten är betydligt vanligare i östra delen av landskapet, vilket möjligen motsvaras av en något sydlig tendens i Norden. Särskilt många lokaler finns vid de branta bergen ett par mil innanför kusten. Även i inlandet är den vanligare i de mer höglänta områdena.
832 lokaler i 43 församlingar.
