Liten blåklocka kom upp i traktorspår efter avverkning av träd som vuxit i 90 år på före detta ängsmark. Enligt Granström (1986) finns den i fröbanken i skog, men i Hälsingland gäller detta trädbevuxen mark som tidigare varit jordbruksmark, inte skog med obruten kontinuitet. Arten har 1 mm grova, vittförgrenade jordstammar som stor blåklocka och knölklocka och en 2–3 mm grov vertikal jordstam, men inga lagringsknölar som knölklockan. Basala runda blad övervintrar gröna. Liten blåklocka börjar blomma efter ängsklockan, startar i ekorrbärets eller linneans tid och fortsätter åtminstone till ljungens. Den skjuter nya blommande skott till sent på sommaren om den betas och kan blomma om i höstfärgernas tid.
Ekologi
Arten växer i låg vegetation på torr mark, mest i odlingslandskapet. Några fynd på hyllor i branter eller på hällar eller klapper intill strömmande vatten skulle kunna representera artens ursprungliga växtmiljö, men bedömningen försvåras av att blåklockan är mycket uthållig även i igenvuxen kulturmark och kan ses växa i granskog på fäbodvall som övergavs 90 år tidigare. Liten blåklocka hittas alltså med låg frekvens på stränder av vattendrag i skogslandet, till exempel i springor på hällar vid Ängerån tillsammans med liljekonvalj, fårsvingel, rödven, kattfot och ängsvädd och mera frekvent vid Mellanljusnan med bland andra odon, vitmåra, ängsvädd och kattfot. Där växer den även på stenstrand. Den är mycket sällsynt på andra strandtyper i inlandet. På havsstrand finns bara enstaka ströfynd. Mest ses liten blåklocka på kulturmark, särskilt torrbacke, med följeslagare som rödven, backskärvfrö, tjärblomster, gulmåra, flockfibbla och bockrot. På de flesta torra kulturmarker utom åker är frekvensen 60–75 %. Arten finns även med tämligen hög frekvens (40–50 %) på något fuktigare gräsmark, både hävdad och igenväxande.
Utbredning
Utbredningskartan visar att den är vida spridd. Den följer älvarna, inte på deras stränder, utan på de gräsmarker och vägkanter som är vanliga i älvarnas närhet.
1728 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Granström, Anders 1986: Seed banks in forest soils and their role in vegetation succession after disturbance. Diss. Umeå, Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Site Research. Stencil No. 6
