Åkerbindans frön gror på våren och plantan dör på hösten. Arten växer som ogräs i åkrar med säd, potatis och liknande samt i jordhögar i kulturlandskapet. Som ogräs är den ungefär lika frekvent som lomme och rödplister, något mindre än åkerkårel, som annars har en mycket likartad fördelning. Åkerbinda har även setts på väg- eller tomtmark, på industri- och ruderatmark, några gånger i ängs- eller hagmark, mera sällan på järnvägsmark och mark vid småbåtshamn, badplats eller sjöstrand i kulturlandskapet. Vid sidan av kulturmarken visar arten sig bara undantagsvis, som på hyllor i två korpberg.
Utbredning
Arten har, liksom åkermarken, en östlig utbredning i landskapet och har funnits i Hälsingland sedan perioden 0–600 e.Kr, enligt fynd av frön i utgrävda husgrunder i Forsa (Liedgren 1992). Arten var vanlig för hundra år sedan och är vanlig nu.
244 lokaler i 40 församlingar.
Referenser
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå
