Jättegröe koloniserar tillsammans med majoriteten av andra strandarter älvbotten i en före detta fors som torrlagts genom kraftverksbygge. Vanligen ses den dock som en starkväxande art som ensam bildar varaktiga bestånd. Den blommar i ljungens tid, samtidigt med vass, som den dock bara sällan växer tillsammans med. En stor del av de basala bladen övervintrar gröna och kontrasterar därigenom mot majoriteten av strandväxterna.

I Anvisning till jordbrukets förbättring (Anonym 1840) rekommenderas jättegröe för insådd eller plantering i stadigvarande ängar. Wiström (1898) skrev också: ”Glyceria aquatica (L.) Wahlb. - Har under de senare åren blifvit utplanterad i kärr och vid sjöstränder som foderväxt, t.ex. i trakten af Bollnäs”. På många ställen längre söderut i Sverige uppträder arten invasivt på stränder och i vatten. I Hälsingland är den dock invasiv bara på små arealer i ett fåtal vattendrag, främst i Florån i Mo. Där Ljusnan flyter genom odlingslandskapet mellan Undersvik och Segersta finns arten på många ställen, av ovanstående citat att döma kanske sedan lång tid, men visar bara i någon enstaka lugn vik tendens att bli invasiv. Den ingår i allmänhet som måttligt stora ruggar eller bestånd i annan strandvegetation. I Flor i Mo växer arten även i ett tämligen torrt dike intill åkermark, långt från vattendrag.