Björkpyrola har små frön med potential att spridas långt med vinden. Dess etablering kan studeras på havsstrand med grovt grus, där plantorna kan friläggas genom att sten efter sten plockas bort. Fröna har vita rötter, som löper i sick-sack mot djupet. En decimeter ner, där gruset är fuktigt, breder rotfilten ut sig på större stenars ytor. Utlöpare saknas. Oavsett om fröet gror ytligt eller djupt är det förvånande att de nya rötterna förmår överbrygga det stora avståndet mellan ytans ljus och fukten som finns djupt ned, där lite mylla har samlats mellan stenarna. När björkpyrolan har etablerat sig lever den kvar i skog med slutet trädskikt och tjockt mosstäcke. Den kan förekomma rikligt i flerhundraårig tall–granskog på platser som inte visar några spår av störning. Björkpyrolan är beroende av näring från ett svampmycel, då den får hälften av sina kolföreningar från fotosyntes i bladen, andra hälften från svampen (Tedersoo m.fl. 2007). Björkpyrola har blomknopp i skogsstjärnans och blommar i linneans tid. Blommorna är trånga i öppningen men ståndarknapparna sticker ut utanför blomman, tydligen för att erbjuda pollen till pollinatörerna. Ändå längre ut når märket. Den karakteristiskt vinklade blomställningen rätar på sig efter blomningen. Bladen övervintrar oklanderligt gröna, och arten hette i vissa floror under 1900-talet vintergröna.