Rödkämpar gror bäst på naken jord, men även i vanlig mossig gräsmatta. Rik förökning kan ses kring en moderplanta, men plantorna tar mer än ett år på sig att bli fullvuxna och blomma. Som unga har de starkt skaftade blad, som äldre har de oskaftade blad och bildar en heltäckande rosett, som utkonkurrerar all underliggande vegetation, även mossan. Arten blommar från skogsstjärnans till linneans tid, någon gång ända in i ljungens. Blomningen börjar senare än på svartkämpar. Blommorna doftar som linnea. De yngre bladen i rosetten övervintrar gröna.
Ekologi
Rödkämpar växer på torra eller fuktiga, men inte våta, gräsmarker som länge haft låg vegetation. Arten är måttligt torktolerant och rullar ihop bladen vid stark torka. Den har under vår inventering hittats på ”tomt, tun, nära hus, slänt vid gård, källarkulle”. Den finns talrikt på masugnsslagg och på skalgrus och förefaller alltså kalkgynnad, men de flesta lokalerna har inte hög kalkhalt. Typiska följearter är ängsnejlika, vårfingerört och liten blåklocka. Arten gynnas av lieslåtter, men kan överleva länge i en klippt gräsmatta. Nya blomställningar utvecklas i takt med att äldre blir avskurna.
Utbredning
Den är betesgynnad och torde i äldre tid ha varit vanligare. I nutiden finns till exempel bara en uppgift från landskapets nordöstra hörn (Bålsön).
136 aktuella lokaler i 25 församlingar. 38 gamla noteringar från 23 församlingar.
