ögonpyrola
Moneses uniflora
Mer information om arten

Ögonpyrola växte 2010 i Gräningsreservatet, Järvsö på lågan efter en ringbarkad asp som föll omkring 1990. Sannolikt hade ögonpyrolan kommit dit som frö. På Jättholmarna växte 2014 en klon med cirka en kvadratmeters yta i strandskog, så nära havets nivå att den måste ha etablerat sig under det senaste halvseklet. Arten ses annars mest som långlivade plantor i äldre skog. Ofta finns de koncentrerade till vissa småytor och uppfattas som kloner. Jordstammarna är halvmillimetergrova, grå, många och förgrenade, med få rötter. Från jord­stammarna går vita, något grövre, stammar upp mot ytan, 3–6 cm långa, med bladskott strax ovan jord. I vitsippans tid har arten vitgrön blomknopp nere i rosettens centrum. Den blommar från skogsstjärnans till linneans tid. Doften har drag av liljekonvalj, ros och citron. Den karakteristiska upprätta frukten med ett märke som en prinsesskrona är lika lätt att upptäcka som de nedböjda blommorna, och finns att se under hela den snöfria delen av året. Omblomning har setts i början av höstfärgernas tid, med mindre blommor än normalt. Bladen övervintrar gröna.

Ekologi

Ögonpyrola kräver fuktig bördig skog av lågört- eller högörttyp. Den växer gärna i surdråg och vid källor. Flera gånger har den setts tillsammans med sälg och skogsfru. Andra arter i dess miljö kan vara hässlebrodd, lundarv, skogstry och torta. Dessa miljöer innehåller tillsammans mer än 70 % av artens lokaler. I en torrare miljö, på ön Gran, kan man se ögonpyrolan under granar med skogsnarv, stinknäva och linnea, men den kan också växa i en fuktig sänka i tallskog, tillsammans med låga örter. Den kan sällsynt hittas på strand vid skogssjö.

Utbredning

584 lokaler i 40 församlingar.

karta