Beträffande grönkullans groning och etablering har vi inga observationer. Den hittas som regel i sluten skogsvegetation och börjar blomma i skogsstjärnans tid. Grönkulla blommar före nattviol och brudsporre. Den blommar även i sluten skog. Bladen har en mörkgrön färg som skiljer den från de flesta andra arter i skogen, till exempel från skogsnycklar och nattviol. Många gånger har den därför identifierats utan att blomställning har funnits. På sensommaren gulnar dess blad samtidigt med nattviol, ekorrbär och liljekonvalj. På vintern ser man inget grönt ovan jord, men nästa års skott finns nere i mossan.
Ekologi
Grönkullan påträffas ofta enstaka eller i litet antal. Dess nutida växtmiljö är i första hand lågörtgranskog, alltså tämligen mullrik skogsmark. Växtlokalerna beskrivs som: granskogssvacka, högörtskog, granskog under berget, sumpig granskog. Ofta nämns starkt lövinslag, ibland källdråg eller bäck. Arten har ingen förkärlek för sydsluttningar. På myr har den nästan aldrig hittats.
Grönkulla växer också på många ställen på gammal betesmark och övergiven slåttermark och på tre ställen i skidbackar, som årligen röjs. En gång har den setts i en åsgrop. Den har även hittats tillsammans med bergrör, mosippa och sandviol i ett flackt fuktigt parti med sand nedom en grovblockig bergsluttning och som följeslagare till ryl.
Utbredning
Grönkullan har en tämligen jämn utbredning över landskapet, men är ovanligare i kustförsamlingarna och sedd bara enstaka gånger på själva kusten, aldrig på havsstranden. Fördelningen av de äldre observationerna visar att den tidigare var betydligt vanligare än nu i odlingslandskapet, på nu försvunna ängsmarker.
258 aktuella lokaler i 33 församlingar. 86 gamla noteringar från 27 församlingar.
