Den lilla populationen av fjällbräcka i Stora Bollebergets nordstup i Bollnäs är känd sedan 1870 och ser i våra dagar ut att vara konstant, bestående av några tiotal blommande och ett större antal små och sannolikt unga plantor. De växer på våt vittringsjord som är naken eller har ett mycket tunt täcke av låga mossor. Tydligen pågår föryngring med frö. I närheten finns bergglim och lundgröe, och där den sistnämnda tätnar får fjällbräckans plantor det svårare att klara sig. Fjällbräckan har setts blomma från 1 juni till 5 augusti. Vid den första tidpunkten blommade samtidigt vårärt, harsyra och skogsviol i talus under branten. Bladrosetterna övervintrar gröna och kan ses infrusna i is i november.
I Grevaberget (lodytan i Huskasnäsbergen) i Ljusdal, som är vänt mot öster, växer fjällbräckan också skuggigt, med gul mjöllav, äppelmossa, svartbräken och stensöta.
Första fynd
Den lilla populationen av fjällbräcka i Stora Bollebergets nordstup i Bollnäs är känd sedan 1870
Utbredning
Lokalen i Stora Bolleberget är den sydostligaste i Sverige. Lokalerna i Hälsingland är sannolikt relikter från isavsmältningen. I Dalarna finns fjällbräckan på nio lokaler, betydligt längre söderut, men i lågalpin region eller i skogslandet nära fjällkedjan. Den växer även där i bergbranter, gärna på diabas och gärna fuktigt.
2 lokaler i 2 församlingar.
Referenser
Björkman, Sven O. 1951: Något om floran i Hälsinglands inland. I: Arnborg, Tore & Curry-Lindahl, Kai (red.), Natur i Hälsingland och Härjedalen: 266-280. Göteborg.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Bollnäs Bollnäs Bolleberget, 6805 1527, 1870 (OLD enl. Wiström 1898), 1877 (ECO i UPS), 1907 (GHD i S) (Björkman 1951); Stora Bolleberget, 68060 15275, i sprickor i det vattenöversilade berget och på hyllor i nedre delen av lodytan 1977 (DIN i S), 1996, 2001 (DIN);
Ljusdal Ljusdal Huskasnäsberget, 6879 1500, 1947 (TUL enl. Björkman 1951); Grevaberget, 68790 15000, nedkanten av oststupet 1981 (DIN); Huskasnäsberget, 68786 15007, bergrot 1981, 1983 (DIN).