Vid Gröntjärn i Ljusdal, i vars omgivningar ängsvide förekommer rikligt, hade artenkoloniserat blottlagd botten som hade varit landstrand under 11 år efter högvattnet år 2000. Oftast ser man dock ängsvide som långlivad komponent i ett slutet täcke av bärris och ljung.
Ängsvide blommar i skogsstjärnans tid. Då är bladen halvt utvecklade. Mogen frukt kan ses i ekorrbärets tid, men fröna sprids mest i mjölkens tid. De är gröna, med kritvitt fröhår. Som på andra videarter böjer sig kapselhalvorna från varandra när frukten öppnas, men då kapslarna på ängsvide är så långa, bildar varje kapselhalva en spiral som omfattar ett och ett halvt varv. Ängsvide har setts blomma om i ljungens tid, efter att tidigare på året ha slagits av. I höstfärgernas tid är bladen intensivt gula, en färg som denna art är ganska ensam om på tallheden.
Alla belagda fynd tillhör underarten äkta ängsvide subsp. starkeana.
Ekologi
Ängsvide är mycket starkt knuten till isälvssedimenten i nordvästra delarna av landskapet och växer där i talldominerad skog, oftast tallhed. Trots att denna mark- och vegetationstyp finns på stora arealer längs Ljusnanåsen sydost om Färila, till exempel i Arbrå och Rengsjö, saknas ängsvide där. Likaså saknas arten på Häsboåsen i Alfta. Några isolerade förekomster, varav två på kusten, finns på andra material. Buskarna brukar stå enstaka och glest, och de brukar vara högst knähöga, ofta bara lite högre än bärriset och ljungen. Även bland de äldre uppgifterna dominerar landskapets nordvästra delar starkt.
Ängsvide växer även på tomter, i odlingar och på vägkanter i de mest odlingsbara utkanterna av tallhedarna, numer vanligen övergivna eller bara slagna. I tallhedsdominerade trakter kan arten ha förekommit i ängar, eftersom den i viss mån tycks tåla slåtter, men dess svenska namn är ändå föga passande i Hälsingland. I Gästrikland är arten inte återfunnen i modern tid (Ståhl 2016), och även i Uppland har den minskat starkt (Jonsell 2010).
Utbredning
125 lokaler i 15 församlingar.
Referenser
Jonsell, Lena 2010: Upplands flora. Uppsala.
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Östliga utposter:
Hudiksvall Enånger Bölan, 6819 1570 (Wiström 1898); Idenor Norra Ljusgrund, 68370 15779, hällmarkstallskog alskogsbryn klipp- och blockstränder 1993 (ESA); Hudiksvall Kråkön, hamnen, kyrkbacke, 68288 15808, torrbacke 1986 (ESA); Hälsingtuna Östanbräckssjön, 6849 1571 (Wiström 1898); Rogsta (Wiström 1898); Hornslandet klibbalsreservat, 684149 158843, lövskog alkärr vägren 2013 (ESA);
Söderhamn Sandarne 1864 (JAÖ i SÖH).
