Dvärgbläddrans turion är i genomsnitt mindre än dybläddrans och rent grön. Liksom dybläddrans är den sammansatt av bladanlag som ligger tätt sammanpressande till en kula. (Bild på båda arternas turioner i Natur och vegetation, sid. 123.) Bladanlagen har spetsiga flikar, var och en med en liten udd, men inga borst på kanterna. De saknar också den för dybläddran typiska täta tussen av brunaktiga borst i bladspetsen. Bladflikarna i dvärgbläddrans turion är betydligt bredare än flikarna på sommarbladen, lika breda som flikarna i dybläddrans turion. När turionen utvecklas på våren sträcker sig hela dess axel (stam) samtidigt, så att mycket snart ett mera långsmalt ’turionskott’ med jämnt spridda blad bildas. På dessa utvecklas glest utspridda fångstblåsor. Sommarskotten växer fram i turionskottets bägge ändar och ibland på andra ställen. Deras ändar ligger först ormbunkslikt hoprullade och rätar ut sig i takt med skottets tillväxt. Deras blad har alltså smalare bladflikar än turionskotten och utvecklar snart rikligt med fångstblåsor.
När tuvsäv och ängsull blommar, i vitsippans tid, är dvärgbläddrans skott halvvuxna och lite rödbrunfärgade. Den kan blomma i linneans tid och i ljungens, beroende på lokalklimat och vattennivåer. Blomningen startar något senare än hos dybläddra. I lingonens tid ser man en ny turion växa ut i skottändan. Den övervintrar i detta skick, medan resten av skottet vissnar och till största delen försvinner.
Ekologi
Dvärgbläddra växer i liknande miljö som dybläddra och ofta tillsammans med denna, men har lägre frekvens i vår databas, kanske delvis därför att den är mindre och svårare att observera, men också för att den oftast växer djupare i flarkar och höljor. En något högre andel av dess lokaler förefaller vara på myr (78 % mot 65 % för dybläddra) och en motsvarande lägre andel är på strand. Den har medelhög frekvens på öppen myr, från fattigkärr till rikkärr och växer där i flarkar och små gropar och vattenstråk mellan tuvor och andra upphöjda delar av myren. Nära kusten finns den i plana kärr, mellan och under blåtåtel, vass och pors, tillsammans med brunmossor, dybläddra och sileshårarter. På flarkar på stormyrar i nordväst ser man den tillsammans med storsileshår och vitstarr. Den växer gärna i ett gungflys kant mot vatten. Dvärgbläddra finns med låg frekvens på å- och sjöstrand i skogslandet, men saknas vid Ljusnan och på strand vid å och sjö i jordbrukslandskapet. Den saknas också på havsstrand. I insjö kan den växa på 2 m djup i en tät bottenvegetation av en skedmossa Calliergon.
Utbredning
Utbredningskartan visar att arten följer dybläddran men är mindre frekvent.
381 lokaler i 39 församlingar.
