Dyveronika finns i fröbanken på strand och i grunt vatten (Skoglund 1990, Skoglund & Hytteborn 1990). Arten koloniserade botten i en fors som blottlagts vid kraftverksbygge. Den växer talrikt i Malungen, Los, på 2 dm djup vid sommarvattenstånd. Den tål långvarig dränkning (som vattenmåra), i en vattensamling med starkt varierande vattennivå som Svarthålet i Ecklingsbo, Bollnäs. Sannolikt gynnas den av omrörning av våt jord i älgbad. Dyveronika börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter till mjölkens. Blommorna har oftast violetta strimmor, men kan vara helt vita. Arten blommar senare än ältranunkel, där dessa två arter växer tillsammans. På senhösten, efter flera nattfroster, har dyveronika fortfarande helt gröna blad.
Ekologi
Dyveronika växer i sumpskog och surdråg. I vätar i skogen växer den tillsammans med till exempel blåsstarr, löktåg och strandranunkel eller ältranunkel. Den är frekvent på strand vid älv och å i skogslandet men betydligt ovanligare på strand i jordbrukslandskapet. Nästan hälften av alla lokaler är vid skogsälvarna. Dyveronika är 25 gånger mer frekvent på Ljusnans strand i Ljusdal än på dess strand i Bollnäs. Den är också mindre frekvent på sjöstrand i skogen.
Variation
Vid Dalån i Arbrå finns dyveronika som är kraftigt hårig på stam och blad.
Utbredning
409 lokaler i 40 församlingar.
Referenser
Skoglund, Jerry & Hytteborn, Håkan 1990: Viable seeds in deposits of the former lakes Kvismaren and Hornborgasjön, Sweden. Aquatic botany 37: 71-290.
Skoglund, Jerry 1990: Seed banks, seed dispersal and regeneration processes in wetland areas. Acta Universitatis Upsaliensis 253.
