På glest bevuxen strand i ett flera decennier tidigare övergivet flottningsmagasin i Ängersjö kom hundratals små fröplantor av tätört upp kring moderplantan. När en stig i fuktig skog började användas mera kom där efter ett tiotal år upp tätörtsplantor vars ursprung fanns i ett vått parti på en anslutande mer brukad väg. Tre år efter extremt högvatten sågs tätört på en av en bäck upplagd sandbank. Även på våta lågor något över sommarvattenytan slår den sig ned. Den torde komma dit med vattnet. Frönas flyttid är enligt Romell (1938a) dock bara timmar. Tätört växer även på myr, ofta på fläckar där växttäcket störs och blir glest. Den rotar sig på döda tuvor av axag. Trots denna förmåga till fröspridning och etablering på nya småytor är tätörten flerårig och mestadels stationär. På hösten vissnar bladen, men lämnar kvar en knappt centimeterhög övervintringsknopp, bestående av många tätt sittande gulvita eller i ljusare miljö gröna blad. Dessa växer nästa vår och breder ut sig till bladrosetter. Tätörten börjar blomma i skogsstjärnans tid, men blommar mest i linneans, på myr samtidigt med björnbrodd, blodrot, tranbär, dybläddra och dvärgbläddra.
Tätörtens roll i framställningen av tätmjölk (långmjölk, svagt syrad och seg) beskrevs ur historisk och biologisk synvinkel utförligt av Furuset (2008), som meddelade att tätört kan löpa mjölken, men inte ersätta den bakteriekultur som ger produkten dess smak och konsistens.
Ekologi
”På de mullmörka gaddarna växte också tätörten” skrev Lundberg (1965) om artens tillhåll i skogen. Gadd är stig och den var mullmörk på grund av nedbrutna löv av gråal, av fukt och tramp. Man kan finna tätört på en vertikal klippvägg med översilande vatten. Mest finner man den vid bäckar, tillsammans med dvärglummer och slåtterblomma på de vertikala svarta ytor som is och vatten eroderar fram i torven av till exempel blåtåtel i kanten av vattenfåran. Dessa arter finns även tillsammans i samma miljö på sjö- och åstrand i skogslandet. Vid Voxnan växer tätört på mellersta delen av stranden. På havsstrand saknas arten. På myr finns den bara i kärr, med högre frekvens ju rikare de är. Den växer där på ytor med glest och tunt växttäcke, i kanten av flarkar, intill rännilar, på av älgtramp och issprängning blottad jord. Även stigar över myrar är lämpliga platser för arten. Trots denna positiva effekt av mänsklig påverkan är arten mycket sällsynt på hävdad gräsmark, även på fuktig och våt sådan. Slåttermyrarna räknas i detta sammanhang inte till gräsmarkerna.
Utbredning
Utbredningskartan visar tätörtens dragning västerut, men även en viss koncentration till de kalkhaltiga jordarna i Los.
877 lokaler i 39 församlingar.
Referenser
Furuset, Kjell 2008: Tettegrasets rolle i tettemelk. Blyttia 66: 55-62.
Lundberg, Birger 1965: Botaniskt gränsland. I: Hälsingland. Svenska Turistföreningens årsbok 1965: 244-258.
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
