Som andra sporspridda arter har även träjon en förmåga att hitta och kolonisera även mycket små och isolerade växtplatser av lämpligt slag. I västra Hälsingland kan det vara små anhopningar av sten eller block, eller upphöjningar efter en rotvälta. Träjon startar bladutvecklingen senare än ekbräken, hultbräken och skogsbräken, ungefär samtidigt med strutbräken. Den tål torka mycket bättre än majbräken, se den arten. På hösten gulnar den ungefär samtidigt med nordbräken, alltså senare än strut-, maj-, hult- och ekbräken. Något enstaka blad kan övervintra grönt, men större delen av bladmassan vissnar.
Ekologi
Träjon har i Hälsingland, och särskilt i dess västra del, ganska speciella krav på växtplats. Den finns ofta i talusområden nedom branter. Den växer dock inte på stora block vars vegetation är isolerad från omgivningen, utan på blockkontakter eller mark mellan block. Även när man sällsynt finner den i flackare skogsterräng växer den nästan alltid på en stenhög eller liknande upphöjning. I låglandet i öster är träjon vanligare. Den växer även där gärna i och nedom branter, men även på planare mark, helst i mullrik skog, tillsammans med andra mullväxter som blåsippa och andra.
Utbredning
344 lokaler i 40 församlingar. Ej påträffad längst i nordväst (Kårböle, Ytterhogdal, Ängersjö)
