Slåtterblommans stora frökapslar innehåller massor med små frön som flyter i dagar till veckor (Romell 1938a). Artens uppträdande, med många små plantor på naken jord längs bäckar och i mycket låg vegetation på havsstrand, ger intryck av effektiv fröspridning. Den är en tämligen tidig kolonisatör på sjöbotten som kommit i dagen i ett övergivet flottningsmagasin. Tidigt på våren syns inget annat av slåtterblomman ovan jord än vinterståndaren. Bladrosetten som utvecklas under våren är liten och låg. Stjälken är nästan bladlös. Arten är uppenbart konkurrenssvag mot mer högväxt vegetation. Årsskottet utvecklas något ovanför fjolårsskottet, så att slåtterblomman kan kompensera för en viss tillväxt av material på markytan, men den är inte anpassad till att växa bland vitmossor.
I vitsippans tid har slåtterblomman bara bladrosetter. Blommor slår ut med början i mjölkens tid och blomningen kan fortsätta till lingonens tid, efter en kall och våt sommar ända till höstfärgernas tid. Blommorna är som regel vita, men i nordväst, särskilt i de kalkhaltiga trakterna i Los, kan de vara lätt rosafärgade. I höstfärgernas tid öppnas kapslarna, som sedan står kvar på vinterståndare.
Ekologi
Slåtterblomman växer ofta vid bäckar i skog. Tillsammans med tätört och dvärglummer rotar den sig dels på block och lågor i bäckkanten, dels i den vertikala yta av rotfilt, som is och vatten eroderar fram i bäckstranden. Ofta är det blåtåtel som bildar denna rotfilt. Kanten mot bäcken är tämligen vegetationsfri, men de nämnda tre arternas små plantor avtecknar sig där mot svart bakgrund. På kalkrik mark i Los kan även hårstarr och björnbrodd växa på detta underlag. Slåtterblomma växer även någon gång i sumpskog. Den påträffas ofta i kanten av en skogsbilväg där denna går genom fuktigare mark.
På myr finns slåtterblomma bara i kärr, med ökande frekvens ju rikare kärret är. Den växer där hellre på en tuva än i en grop. Även intill källor på myr finns den och arten förekommer frekvent på strand och strandmyr vid Ängerån i Kårböle.Den finns med låg frekvens vid övre delen av Voxnan och tämligen låg frekvens vid sjöstränder i skogen.
Allra mest ser man slåtterblomma på havsstrand, där den är bland de 20 oftast noterade arterna, på 45 % av de inventerade lokalerna. Den är ett framträdande inslag i den vackert blommande strandängsvegetation som utvecklas där högre och grövre vegetation har slitits bort av vågor och is. Andra arter i denna miljö är ormtunga, knutnarv, strandglim, gul fetknopp, kärleksört, strandkrypa, vattenmåra, klapperögontröst, höstskallra, gulkämpar och höstfibbla, alla ganska lågvuxna. Fjolårsvegetationen, tillsammans med drift från havet, ligger uppspolad i en eller flera driftvallar långt upp på stranden eller i den angränsande skogen.
Slåtterblomma ses även på fuktäng, men ganska sällsynt på hävdade ängar och mycket sällsynt på icke hävdad gräsmark. Majviva kan växa i liknande miljö som slåtterblomma. Troligen var äldre tiders trampade och betade marker i det gamla jordbrukslandskapet lämpligare för dessa två arter.
Utbredning
1228 lokaler i 42 församlingar.
Referenser
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
