Gaffelbräken finns nästan bara i springor i lodytor. På de lokaler som har besökts flera gånger ger den intryck av att vara mycket långlivad och växla mycket lite i storlek. Tuvan tycks ha sitt ursprung djupt inne i springan i berget och få tillräckligt med vatten även under långa torkperioder. Bladen övervintrar gröna. Nya blad utvecklas under vår och försommar. Parallellt med detta vissnar en del av de gamla och blir bruna. På hösten kan man dock se helt gröna blad tillsammans med delvis gröna, tydligen två årgångar. Bruna blad hänger kvar under något eller några år. Sporgömmena är fortfarande omogna, gröna, i linneans tid i början av juli.
Lodytor är ofta vinklade, med torrare och fuktigare, ljusare och mörkare partier. Där växer stensöta och hällebräken torrast, gaffelbräken mitt emellan och stenbräken och svartbräken fuktigast. Ibland tillkommer ekbräken och hultbräken i fuktiga delar av en lodyta. Tre gånger har gaffelbräken hittats på lodytor på jätteblock.
Utbredning
Gaffelbräkens utbredning huvudsakligen i de östra delarna av Hälsingland beror nog delvis på att den i Norden har en ganska sydlig tendens, men även på den koncentration av branta berg som finns i ett bälte ett par mil in från kusten. De tre västligaste lokalerna är på Brassberget i Ramsjö samt på Njupaklitt och vid Hylströmmen i Voxna.
129 lokaler i 34 församlingar.
