måbär
Ribes alpinum
Mer information om arten

Måbär uppträder i inre delarna av Hälsingland mest som blockväxt. Det är lätt att föreställa sig att det kommer dit med fågelspillning, liksom övriga arter med bär som gärna växer där: rönn, hallon och röda vinbär. Måbärsplantor har även setts i stamklykor uppe i träd, på samma sätt som flogrönn. I kust­trakterna växer arten visserligen ofta på blockig eller stenig mark, men är där inte i lika hög grad en blockväxt. Den växer tillsammans med rönn och många bärväxter på holmar som fåglar gärna landar på.

Bladknopparna spricker tidigt, som hos hägg och krusbär. Måbär blommar i vitsippans eller skogsstjärnans tid och har mogen röd frukt i mjölkens tid. Bladen gulnar senare än asparnas löv och sitter kvar när dessa har fallit. Före vintern fälls de dock och knopparna lyser då ljusa, nästan vita, smala men 8–10 mm långa. Under ett 60 cm tjockt snötäcke trycks grenarna ned och hänger ut som skägg över blockkanterna.

Ekologi

Måbär är mycket vanligare vid kusten än i inlandet, och finns inte bara i strandens översta bälte, utan även här och var i skog långt från stranden. Det föredrar mulljord och har gärna arter som smultron, harsyra, skogsviol, skogskovall och hässlebrodd som följeslagare. På många av dess lokaler både i inlandet och vid kusten är arten tydligt kalkgynnad och förekommer tillsammans med arter som blåsippa, vårärt, skogstry, myskmadra, sårläka och underviol, och på ett par ställen till och med med nästrot, till exempel på Storjungfrun. Frekvensen är överlägset högst (42 %) i klustret Mycket rik barrskog.

Utbredning

278 lokaler i 36 församlingar.

karta