Smörblomma har hittats på uppgrävd jord vid en husgrund, men ej på den trädklädda marken därintill, på ett sätt som tyder på långvarig vila i fröbanken. Fröplantor förmår ta sig upp genom ett 1 dm tjockt lager av gammalt växtmaterial, effektivare än de flesta gräsmarksväxter. Gröna bladrosetter övervintrar och blomningen börjar i skogsstjärnans tid. I mjölkens tid finns mogen frukt, men blommor kan fortfarande finnas i ljungens tid. Smörblomma står kvar obetad på betesmarken, men äts av djuren som torkad.
Ekologi
Smörblomma är en kulturmarksväxt som länge motstår igenväxning med högt gräs, höga örter och sly. 65 ٪ av dess lokaler betecknas som kulturmark. Tillsammans med ängssyra, midsommarblomster och hundkäx är den karakteristisk för den moderna ”ängen”, och noteras där på 70-80 ٪ av lokalerna. I skogen är den mest en kulturföljeslagare. Möjligen skulle den vid enstaka bäckar eller källor i de nordvästra delarna av landskapet kunna vara spontan. På Grossjöberget i Arbrå finns den bara på en stig, i Älvåsbäckens ravin i Hassela bara på basvägen. Kring Brygghuset vid Ängerån finns den på några tiotal kvadratmeter med ängsflora tillsammans med gulvial, rödklöver, vitklöver, kråkvicker, ärenpris och röllika. Alla dessa arter saknas annars vid ån. Smörblomma har setts inkommen på gammal myrodling där den saknas i den omgivande myrvegetationen.
Smörblomma finns med låg frekvens på älvstrand vid Ljusnan och koloniserar där blottlagd älvbotten efter kraftverksbygge. På övre delen av flack havsstrand på finkornig jord har den också setts, även där troligen som rest efter tidigare kulturpåverkan.
Variation
Enstaka plantor med fyllda blommor har hittats i Flästa och på Lundnäs i Arbrå. En planta med kronblad som på insidan var huvudsakligen vita men på utsidan gula sågs på Stugubacken i Hanebo.
Utbredning
Vanlig i hela landskapet.
2041 lokaler i 45 församlingar.