Rörflen är vanlig både på havsstrand och på någorlunda näringsrika sötvattensstränder. På havsstrand är den en av de vanligaste arterna, och är där en tidig kolonisatör av ur havet uppstigande skär (Sahlin 2012a).

I skogsstjärnans tid finns ännu bara blad, ännu inga strån. Arten blommar i linneans tid, samtidigt med rödsvingel. På hösten står den halmfärgad men behåller mycket av sin form. Inget grönt övervintrar. På öar med skarvkolonier gynnas den av gödslingen (Kolb 2010).

På havsstrand är rörflen ofta den art som står närmast vattnet på blockstränderna, ibland tillsammans med gultåtel, oftare ensam. Den är inte begränsad till detta bälte utan växer gärna på övre delen av stranden, i rester av driftvallen med andra kvävegynnade arter. Den växer även på långgrunda havsstränder på finkornig jord, ofta i konkurrens med vass.

Även vid Mellanljusnan växer rörflen mycket nära vattnet. Den finns också vid bäckstrand i skog och i sumpskog. Rörflen har ibland odlats som foderväxt. Om den såddes på ängar kunde den ge två skördar (Hellström 1917). En form med vitstrimmiga blad, randgräs P. arundinacea ’Picta’ har ibland odlats för prydnad och några gånger noterats som förvildad.

Utbredningskartan presenterar en gåta: Varför är rörflen nästan obefintlig vid Voxnan, när den är så vanlig vid både Ljusnan och Svågan? Ingen annan strandväxt har detta utbredningsmönster.