Rosettjungfrulin sprider sig med frö på kalkrik mark med låg vegetation. Efter tio år kan det ha hunnit drygt en meter i gräsmatta. Skotten är så tätt tryckta till mossan att även gräsklippning nära markytan i allmänhet lämnar skotten oskadade. I kalktrakter växer det ofta på vägkant, järnvägsbank och liknande grusmark. Arten börjar blomma i övergången mellan vitsippans och skogsstjärnans tid och kan fortsätta till linneans tid. Bladrosetten övervintrar grön.
I Voxna (Delin 2009b) växer arten på masugnsslagg, som är känd för sin höga kalkhalt. På lokalen i Sibo, Hanebo (Larsson & Delin 1994), klarade rosettjungfrulinet sig några år på inte särskilt kalkrik mark i närheten av de järnvägssyllar som den troligen hade kommit in med. På övriga lokaler är markförhållandena okända. Rosettjungfrulin är så starkt kalkkrävande att det är en stor raritet i det ganska kalkfattiga Hälsingland, trots att det finns rikligt både i sydost (Gävle-trakten) och i nordväst (Jämtland). Inte ens i det kalkrika området i Los är arten funnen.
Utbredning
2 aktuella lokaler i 2 församlingar. 3 gamla lokaler i 3 församlingar.
Referenser
Delin, Anders 2009b: Rosettjungfrulin och vårstarr vid masugnen i Voxnabruk. VÄX 3/2009: 37-39.
Larsson, Inge & Delin, Anders 1994: Rosettjungfrulin, Polygala amarella, funnen i Sibo. VÄX 1/1994: 38-39.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Bollnäs Hanebo Sibo, Skogens kol, 67896 15424, på upplagsplats för uttjänta syllar 1993 (Inge Larsson), förgäves eftersökt 2009 (KWE);
Hudiksvall Enånger Långvind malmkajen, 68166 15707, 1953 (ZSM); Hög Nedom Granåskullarna, 6860 1560, 1878 (HSÖ i UPS);
Ljusdal Ramsjö Lillnaggen, 6907 1503 (Wiström 1898);
Ovanåker Voxna 100 m söder om masugnen, 680554 148298, kulle med slagghaltig jord 2009 (BOH, DIN i S), 2014 (AHE, BWA), 2017 (BWA).