Strandvänderot är mycket lik äkta flädervänderot och alla plantor kan inte hänföras till den ena eller andra underarten. Den huvudsakliga skillnaden finns i bladen, och kommer fram när de odlas sida vid sida. Strandvänderot har då mörkare grön färg och blankare yta på bladöversidan. Bladet (hela bladet med sina småblad) har också mer parallella kanter (flädervänderot mot spetsen mer avsmalnande) och småbladen är på strandvänderot fler, smalare och nästan otandade (på flädervänderot finns kraftiga glesa tänder). Blommorna skiljer sig inte mellan underarterna när de odlas tillsammans i halvskuggig miljö (Delin 2008b), men på strandvänderot i dess naturliga miljö är de tonade i rödviolett, liksom stjälkarna och i viss mån övriga gröna delar. Tre år efter planteringen fanns även fröplantor av dessa moderplantor och bland frö­plantorna kunde en serie av övergångsformer urskiljas, tydande på hybridisering.  I ett klibbalskärr i Maråker som hundra år tidigare varit havsstrand, och som fortfarande gränsade till havsstrand, misslyckades ett försök att dra en gräns mellan populationerna av flädervänderot och strandvänderot. Övergången tycktes kontinuerlig. I allmänhet upplevs dock de bägge underarterna som typiska och knutna till sina respektive växtmiljöer. Eftersom växtmiljöerna är så pass väl skilda har majoriteten av noteringarna av strandvänderot troligen gjorts med ledning av växtplatsen snarare än av underartskaraktärerna.