I de floror som användes när inventeringen började, Lid 1974 och Krok & Almquist 1985, finns häggmispel Amelanchier spicata och svensk häggmispel, A. confusa (= grandiflora). Den senare uppgavs i dessa floror ej från Hälsingland. Det dröjde innan vi blev uppmärksamma på att A. confusa också fanns i landskapet. I senaste tid har också prakthäggmispel A. lamarckii påträffats. Den stora majoriteten av häggmispelbuskar som i efterhand har artbestämts är dock A. spicata, och beskrivningen nedan gäller i första hand denna art.

I en bred kraftledningsgata i Bollnäs växer häggmispel i massor under de tre ledningstrådarna och intill träden som står närmast ledningsgatan, men inte på övrig mark i ledningsgatan. Liknande utbredning i gatan har brakved, rönn, druvfläder och en, alla uppenbarligen fågelspridda. Detta torde vara spridningsmekanismen även för andra häggmispelbuskar som hittas på platser där arten inte har planterats. Arten sprids sedan lokalt med rotskott.

Häggmispel blommar i vitsippans tid och observeras då lätt. Redan i skogsstjärnans tid är den överblommad och smälter då in i den övriga buskvegetation som ofta finns på dess växtplatser och blir mer anonym. I linneans och mjölkens tid är bären gröna eller röda. I ljungens tid är några bär röda, andra mer mogna, blåa och äts av koltrastar. I höstfärgernas tid får löven en speciell, kraftigt röd färg.